Rasmus rymmer (Luffarvisan)

Se på luffaren som går här på vägen
Se på luffaren, Guds lille fyr
Så snart som det blir vår går han ut och går
För att söka sig äventyr
Han går så långt som vägarna räcker
Han har en oro och längtan i sitt blod
Och när som sola ski'n, då far vanvett i'n
Det är det som ger honom hans mod

Han vill va fri som en fågel
Fri som en fågel
Och då är det som nånting ropar; - Kom!
I hans galna luffareblod
Han vill va fri som en fågel
Fri som en fågel

Nu ska du få höra om en pojke som heter Rasmus
Han bodde på Västerhaga barnhem en gång för längesen
Långt, långt innan du var född
Det var nog inte så lätt att vara barnhems barn på den tiden
Arbeta och slita fick man göra mycket mer än Rasmus tyckte om
Och föreståndarinnan fröken Höök var så sträng
Och nog var det ledsamt att inte ha några egna föräldrar
Rasmus längtade efter det och drömde om det jämt
Barn, i eftermiddag kommer ett herrskap som ska välja ut ett barn åt sig
Det vore ju roligt om ni skötte er, så man slapp skämmas för er
Välja ut ett barn åt sig
Åh, då var det någon som skulle få ett eget hem och egna föräldrar
Rasmus blev alldeles vild, tänk om de skulle välja honom
Han frågade Gunnar vad han trodde om det
Äh, inbilla dig inget. De tar alltid flickor med lockigt hår
Men tror du inte att det finns någon som vill ha en pojke med rakt hår?
Jag har ju sagt att de bara tar flickor med lockigt hår
En rik handlare och hans fru var det som skulle komma, det hade de hört
Men jag som så gärna skulle vilja vara i en handelsbod
Du och jag hade kunnat sköta karamell avdelningen till exempel
Gunnar, det var Rasmus bästa vän, de höll ihop jämt
Också i tvättrummet, där de skulle göra sig fina
Nytvättade öron och renskrubbade händer
Det var nog det bästa fosterföräldrarna visste, trodde Rasmus
Men Gunnar trodde inte att det hjälpte när man var en pojke med rakt hår
Han tänkte inte tvätta sig
I stället tog han och hjälpte Rasmus på traven genom att köra ner hans huvud i tvättbaljan
Så det stänkte om det, men sen fick han bråttom
För Rasmus var efter honom med tvättbaljan i högsta hugg
Nu skulle Gunnar få sig en ordentlig blöta, där han stod vid dörren och gapskrattade
Men i sista sekunden hoppade Gunnar åt sidan
Åh hjälp! Fröken Höök stod i dörröppningen och fick allt vattnet över sig
Rasmus! Jag har inte tid med dig nu, men vi ska talas vi senare
Det kan du lita på!
Vad stryk han kommer få
Stryk det var det värsta Rasmus visste
Han blev knottrig bara han tänkte på det
Men nu var det dags
Nu var det uppställning på gården
Där stod alla barn i en lång tyst rad och hörde hästskjutsen närma sig
Med den där handlaren och hans fru
Barnen hälsade som de hade blivit tillsagda
Välkomna!
Men var fanns Rasmus? Han var ju inte där
Nu när det verkligen gällde att visa upp sig och göra ett gott intryck och kanske få de där människorna att inte välja en flicka med lockigt hår
Men nu kom han rusande som en liten rädd kanin, för sent som vanligt
Rasmus, var har du varit?
På dass
Jaha, så gick det som det gick
Den vackra handlar frun som Rasmus så gärna ville ha till mamma
Hon ville inte ha honom till barn
Hon ville ha Greta för hon var ju så lockig och så söt
Vad sa du nu då?
Tar de inte flickor med lockigt hår kanske?
Rasmus var ledsen och han tänkte att man skulle ge sig ut i världen och ta reda på några föräldrar själv
Han talade med Gunnar om saken
Nu har jag bestämt mig
Jag rymmer i natt. Kan inte du följa med?
Äh! Vad ska du rymma för?
Jag är trött på det här gamla barnhemmet
Stick då, men jag följer inte med
Tänker du sitta här tills det börjar växa mossa på dig va?
Det kan vi prata om när du kommer tillbaka
Jag kommer aldrig tillbaka
Men vem ska jag vara med då?
Men Gunnar, du kan väl följa med?
Gunnar
Nej, jag vågar inte
Och Rasmus rymde den natten alldeles ensam