Skalden Wennerbom

Genom stadens park går sommarsuset
Skalden Wennerbom från fattighuset
Kommer raglande, butelj i hand
Kryssar varligt över gångens sand
Tar en klink ibland
Ler och mumlar saligt under ruset

Bin fly kring från trädgårdsmästarns kupa
Kryp och larver störta huvudstupa
Ner från träden, allt står högt i blom
Allt är fyllt av doftens rikedom
Skalden Wennerbom
Sätter sig i gräset till att supa

Fåglar tokiga av glädje kvittra
Gräsets hundra syrsor spela cittra
Wennerbom, han lyss med bitter min
När han klunkar sitt eländes vin
Super som ett svin
Solens strålar mot buteljen glittra

Brännvinet och han, de hålla gille
Och han mumlar: "Brännvinet ger snille
Brännvinet ger tröst när hoppet far
Skål för ungdomen och det som var
Låt oss ta en klar
Om det här får gå så får jag dille

Jag var glad i tron och stor i tanken
Till jag drunknade i denna dranken
Det är slut med mig sen femton år
Hejsan bror butelj, allt skönt förgår
Låt oss ta en tår
Wennerbom är full, ger han fanken"

Och han somnar in, han går till vila
Parkens medlidsamma kronor sila
Lite ljus kring skalden Wennerbom
Milt kastanjen regnar ner sin blom
Flaskan ligger tom
Krypen härs och tvärs däröver kila

Djup och rik är nu hans gudagåva
Och i själen stinga inga dova
Ångerns smärtor över last och brott
TIll sin ungdoms drömland han har nått
Sover ganska gott
Det är skönt för skalder att få sova