Johanna ifrån Orléans

Igenom natten red hon fram
Johanna ifrån Orleans
Inget följe, inget hov
Bara elden följde i hennes spår

Hon sa, jag är så trött på krig
Jag längtar till ett vanligt liv
En bröllopsklänning, ren och vit
Att hänga på min glupande aptit

Vad det du säger gör mig glad
Jag har sett dig rida natt och dag
Och nånting djupt i mig begär
Att äga nån så kylig och så fjär

Och vem är du som döljer dig
I röken och förföljer mig
Jag är elden, röd och het
Och jag älskar dig för ditt högmod och för fin avskildhet

Eld, sa hon, gör kroppen kall
Jag vill komma i din famn
Och så steg hon in i eldens ljus
För att bli hans älskarinna, för att bli hans brud

Och tätt intill hans heta bröst
Där fann Johanna äntli'n tröst
Och över bröllopsföljets hop
Såg brudens klänning sväva liksom sot

Tätt intill hans heta bröst
Där fick Johanna äntli'n tröst
Och hon förstod att det var sant
Att om han var eld, ja då måste hon va halm

Jag såg Johanna när hon brann
Och hennes ögons stjärneglans
Jag längtar själv till eldens lek
Men måste den va så plågsam? Måste den va så het?

Måste den va så plågsam? Måste den va så het?



Credits
Writer(s): Leonard Cohen
Lyrics powered by www.musixmatch.com

Link