Mjölnarens Irene

Den ene kom på hösten
Just när isen bundit sjön
Den andre under vintern
Muntert traskande i snön
Fast båda hade tjänat
Kung och krona i armén
Så blev de genast fiender
Om mjölnarens Irene

Men flickehjärtan är ingenting att lita uppå
De klappar stundom för en, men lika ofta för två
Och aldrig det händer när en flicka blir fru
Att man är tre som blir ett utav tu

För att få slut på tvisten
Så sa mjölnarn till sitt barn
"Den som ger tusen daler
Får båd dig och halva kvarn"
Och friarna i världen
Drogo ut på flinka ben
För att förtjäna daler
Och för mjölnarens Irene

Men flickehjärtan är ingenting att lita uppå
De klappar stundom för en, men lika ofta för två
Och aldrig det händer när en flicka blir fru
Att man är tre som blir ett utav tu

När fyra år var gångna
Sågs en dag en ömklig syn
Hur båda kom och traskade
Från varsitt håll mot byn
Men inga daler hjälpte
Ty för flera år sen ren
En rikeman från grannbyn
Hämtat mjölnarens Irene

Men flickehjärtan är ingenting att lita uppå
De klappar stundom för en, men lika ofta för två
Och aldrig det händer när en flicka blir fru
Att man är tre som blir ett utav tu

Men flickehjärtan är ingenting att fästa sig vid
De klappar stundom för en och två men också för tre
Och friarna svor att aldrig mer ta sig fru
Och är de trognaste vänner ännu