Rusningstrafik

Duvorna går runt och pickar smulor i betongen där jag står
Väntande i tunnelbanedån
Ja, de som skulle vara fredssymboler, skiter på perrongen och jag förstår
Jag skulle själv gjort samma sak om jag kunde flyga härifrån

Jag antar att du går till någon ödslig krog i natt, denna mörka natt
Det är ett sätt att stänga av

Det hänger nån slags boxershortsmodell i alla fönster där jag går
Och undrar om jag vill se ut som han
Ja, det, som skulle va kalsonger, blir en pil i våra mönster hur vi mår
Beror på vad det står, att sån är kvinna och sån är man

Jag antar att du gömmer dig under täcket nu inatt, denna kalla natt
Det är ett sätt att stänga av

Och där kan tankarna få tänka som de vill
Där finns det inga flimmerljus som hjälper till
I tunnelbanedån dövas de inre tysta skriken
Det är svårt att få en plats här i rusningstrafiken

Allting går så fort, sen någon har sagt att tid är pengar går vi på
Fast tiden är väl gratis, vad jag vet
Sömntabletter tycks va effektivare än sängar sen när då?
Vi irrar vidare i rusningen, i varsin ensamhet

Jag antar att du proppar hjärnan full med Panodil och Cipramil
Det är ett sätt att hänga med

Och prylarna far runt och slickar sår som aldrig läker, rulla på
Orsaken vill ingen ens förstå
För nån har sagt att har man gott om pengar är man säker, för vadå?
Jag menar kylan, mörkret, stan och stressen hittar dig ändå

Så jag antar att du längtar ut till skogen då och då, det verkar så
Där man kan slippa hänga med

Och där kan fötterna få ströva som de vill
Där hjälper inga tåg och rulltrappor till
I tunnelbanedån dövas de inre tysta skriken
Det är svårt att få en plats här i rusningstrafiken

Ja, människor går runt och pickar smulor i betongen på ackord
Och rusandes i tunnelbanedån
Vi som skulle vara människor blir stoft i konkarongen, själavård
Skjuts upp till efter döden när vi flugit härifrån

Jag antar att du vänjer dig, jag antar att du vet ensamhet
Det är det enda vi har kvar