Trøstevise (Tröstevisa)

Tiden rinner långsamt ut
medans solen är på väg ner
Och du och jag var så nära varandra hela tiden

Men allt i livet har ett slut
medan glädjens kraft ger oss hopp
Fast utan dig ja så känner jag mig ganska liten

Jag lever för mig själv och går och tänker
och längtar efter dig
Nej jag kan aldrig glömma att du lova att alltid älska mig

Att glädjen kommer och att glädjen går
Det kan vi allesammans skriva under på
Jag är en gåva livet en gång gav mig
och jag lever här och nu

Nu har vintern sagt farväl
medan sommarens milda vind
Den tröstar mig och den stryker mig så svalt om pannan

Du var allt jag önskade mig
Det var skönt att äntligen bli din
Vart blev det av allt det vackra vi hade tillsammans?

Jag lever för mig själv och går och tänker
och längtar efter dig
Nej jag kan aldrig glömma att du lova att alltid älska mig

Att glädjen kommer och att glädjen går
Det kan vi allesammans skriva under på
Jag är en gåva livet en gång gav mig
och jag lever här och nu

Denna psalm sjöngs på begravningen:

Vi ville ta hand om dig för alltid

Vi ville få ta hand om dig för alltid,
få hålla dig och trösta all din gråt,
vår kärlek lever ännu trots den tystnad som
skiljt oss åt.

Vi ville se dig växa upp och mogna,
mer älskad och unik för varje år,
men fast du inte längre finns ibland oss
ser vi dig så.

Vi vet inte vad livet hade gett dig,
om glädje eller sorg följt dina spår,
men allt gott Jesus lovat i sitt rike
tror vi du får

Vi kämpar med vår ilska, sorg och trötthet,
med frågorna som ständigt kräver svar,
och smärtan blir en bön för dig som vilar
i Guds förvar

Gud, i din famn som rymmer allt du skapat,
där får vårt barn nu vila varje dag,
och leva i din himmel där hon delar
ditt andetag.