Hvedrungs Maer

Tankar bleknar
Så väsenskild
Från den mundana verkligheten
Vaga anletsdrag
Särdragen suddas ut och efter
Likformighet kommer främlingsskap
Därskap och vansinne
Det är som en stor reva i tid och rum
Jag måste bryta mig loss
Jag måste ta mig ut

Jag följer den väg som leder mig bort
Från trampade stigar och nedsuttna berg
Jag följer min tynande själ och min kropp
Jag hör hur den bönar och ber

Nej! Jag är ingen fånge, jag är ingen slav
Och inget kan hindra mig mer
Jag lämnar allt bakom, tar sikte åstad
Mot det vilda, mot det som är höljt i dunkel

Jag vandrar i kyla bland is, snö och vind
Bland världarnas otämjda landskap
Min väg leder nedåt mot rötternas dam
Jag hör hur hon viskar

I nattmörkrets dimmor hon leder min väg
Över dånande flod sedan ned och mot norr
Jag lämnar all tid och det kött jag har kvar
På min kropp för att enas med döden

En avgrundsdjup slöja sänker sig
Runt min härjade kropp
Jag känner hur hon slingrar sina armar
Runt min bleka bringa
Hon smeker ömt min kind
Och den försvinner likt ett utblåst ljus
Min kropp, min själ, min tanke
Allt blir ett och allt blir intet
Jag är ett med döden, ett med döden!

Tomma salar
Kvedrungs mö
Ett med döden
Hveðrungs Mær



Credits
Writer(s): Andreas Erik Vingback
Lyrics powered by www.musixmatch.com

Link