Svarta änkan
I nattens nordanvind
ett stål ett skri, ett töckens lugn
sprider sig fjärran kring.
Aaah aaah aaah
Mossa tung och röd
en spegelbild i dolkens egg
djupt i livets svalnande glöd.
Aaah aaah aaah
Skridande i mörkret fram
vedergällning med dystra fjät.
Hämndens drottning i jungfruhamn
av oförrätt hon ej förlät.
Höstens löv likt hennes tårar
faller mjukt i skogens stillhet.
Månen är det enda vittnet
till svarta änkans värv.
Bröllopsklänning nu trasor grå
av tidens tand till en självs fördärv.
Hjärtats baneman är offret
för svarta änkans värv.
Genom strilande regn
följet vandrar lågmält fram
mot sorgens dignande hägn.
Aaah aaah aaah
Mot en kall svart jord
sänks så kistan vördsamt ned
under psalmens sista ord.
Aaah aaah aaaah
Minnena tynar ej, likt ett ärr de bestå.
Att lindra svårmod kan jag ej mig förmå.
Himmelen tröstar ej denna modstulna själ.
Min djupa vånda blir mitt eget farväl.
Mörkrets demoners gäckande kall
en bris av lättnad på nattens rand.
Driven mot branten och plågornas all
med kalla stålet uti min hand.
Skridande i mörkret fram
vedergällning med dystra fjät.
Hämndens drottning i jungfruhamn
av oförrätt hon ej förlät.
Höstens löv likt hennes tårar
faller mjukt i skogens stillhet.
Månen är det enda vittnet
till svarta änkans värv.
Bröllopsklänning nu trasor grå
av tidens tand till en självs fördärv.
Hjärtats baneman är offret
för svarta änkans värv.
ett stål ett skri, ett töckens lugn
sprider sig fjärran kring.
Aaah aaah aaah
Mossa tung och röd
en spegelbild i dolkens egg
djupt i livets svalnande glöd.
Aaah aaah aaah
Skridande i mörkret fram
vedergällning med dystra fjät.
Hämndens drottning i jungfruhamn
av oförrätt hon ej förlät.
Höstens löv likt hennes tårar
faller mjukt i skogens stillhet.
Månen är det enda vittnet
till svarta änkans värv.
Bröllopsklänning nu trasor grå
av tidens tand till en självs fördärv.
Hjärtats baneman är offret
för svarta änkans värv.
Genom strilande regn
följet vandrar lågmält fram
mot sorgens dignande hägn.
Aaah aaah aaah
Mot en kall svart jord
sänks så kistan vördsamt ned
under psalmens sista ord.
Aaah aaah aaaah
Minnena tynar ej, likt ett ärr de bestå.
Att lindra svårmod kan jag ej mig förmå.
Himmelen tröstar ej denna modstulna själ.
Min djupa vånda blir mitt eget farväl.
Mörkrets demoners gäckande kall
en bris av lättnad på nattens rand.
Driven mot branten och plågornas all
med kalla stålet uti min hand.
Skridande i mörkret fram
vedergällning med dystra fjät.
Hämndens drottning i jungfruhamn
av oförrätt hon ej förlät.
Höstens löv likt hennes tårar
faller mjukt i skogens stillhet.
Månen är det enda vittnet
till svarta änkans värv.
Bröllopsklänning nu trasor grå
av tidens tand till en självs fördärv.
Hjärtats baneman är offret
för svarta änkans värv.
Credits
Writer(s): Stefan Weinerhall
Lyrics powered by www.musixmatch.com
Link
© 2024 All rights reserved. Rockol.com S.r.l. Website image policy
Rockol
- Rockol only uses images and photos made available for promotional purposes (“for press use”) by record companies, artist managements and p.r. agencies.
- Said images are used to exert a right to report and a finality of the criticism, in a degraded mode compliant to copyright laws, and exclusively inclosed in our own informative content.
- Only non-exclusive images addressed to newspaper use and, in general, copyright-free are accepted.
- Live photos are published when licensed by photographers whose copyright is quoted.
- Rockol is available to pay the right holder a fair fee should a published image’s author be unknown at the time of publishing.
Feedback
Please immediately report the presence of images possibly not compliant with the above cases so as to quickly verify an improper use: where confirmed, we would immediately proceed to their removal.