Livet nere i Andalusien

Det här är livet nere i Andalusien
Jag kom fram men det tog tårar, spyor, tvångstankar
Som aldrig ska få se ljuset
Det här är nånting annat, doften av rök och tapas
Minnet av morerna som rökte shisha i Alhambra

Det här är meningslöshetens största bundsförvant
Osnutna barnet som rymmer så fort det ser sin chans
Det här är självförtrycket, jag är både tom och lycklig
Jag är både skamsen och stolt, är både stor och ynklig

Varje gång någon frågar mig undviker jag att svara
Få har nåt att säga men så många pratar
Jag satte mig i bilen, körde 300 mil
Sen kröp jag till korset i min kista ner på pannan

Värmen klagar katterna, till och med fåglarna
Här förväxlas vintrarna med vårarna
Det gör ont att le men dom som ler är dom som överlever
Resten brinner upp av värmen, ingen ser något sorgligt med det

Det här är ensamheten, hoppas att ingen ser mig
Vattnet är kallt luften är torr, vill glömma vad jag heter
Åkte till Granada när jag kanske borde åkt till Rom
Eller kanske tillbaka till en barndom

Det här är livet nere i Andalusien
Nu har jag brutit med allting igen
Samma fråga frågar dom på sjukhuset
Är du inte frisk? Du bara lämnar allt du bryr dig om
Men tiden är oändlig och jag är ung

Jag har en ny bästa vän här nere, hoppas du är glad för mig
Carmen är italienska, hon känns så himla bra för mig
Vi hänger läser böcker pratar nu mest hela tiden
När jag inte dricker, promenerar eller skriver

Har svårt att vara ensam, känner mig övergiven
Har blivit att någon sovit bredvid en stor del av tiden
Det är ynkligt jag vet det men jag förlåter mig själv
Tusen gånger om, gråtit, sedan gjort det igen

Från Realejo till Albaicín, sen tillbaks till centrum
Ge mig rökmaskiner, kickar sorgen i momentum
Det mest oåtkomliga är vardagen
Mina lungor är enorma men mitt hjärta är ett väntrum

När kommer du tillbaka, någon frågar mig i välmod
Jag svarar argt på frågor som om frågor vore skällsord
Alla yngre röster skriker från Semana santa
Blandar sig med ångesten jag får av att gå och handla

På min och Carmens gata säljs det fula skor
Billiga kastanjer för nu är det ifjol
Det var väl obetingat enkelt att flytta utomlands
Men jag kanske borde flyttat någon annanstans

Jag vaknar på madrassen varje morgon, 40 grader
Från gatan skriks samma uttjatade ballader
Jag har inte sett regnet på veckor här i staden
Det här är livet nere i Andalusien, jag börjar bli van

Jag saknar dig fortfarande, men märker att något gått sönder
Vår plan var aldrig vattentät, det är väl såhär det känns när
Tiden gjort oss dödliga, drömmarna gått och gömt sig
Livet nere i Andalusien
blir döden hos den andre