Chimurenga

chimurenga, den kampen, chimurenga, den kampen

jag växte upp under Afrikas Horn, där gick folk med trasiga skor
men min barndom är fylld av gladsinta rop,
stolt över sin magra men talrika jord
sen flytta man upp till denna opartiska nord,
kyligt nog här haglar hatiska ord
som vi inte redan är sakliga nog för här går folk med trasiga skor

chimurenga, den kampen, chimurenga, den kampen

jag har rest runt och letat efter en plats
hela mitt liv helt utan en rast
trott jag ska slå mig ner för att finna ro
när jag redan börjat bygga bo
för djupt inne i mig själv växer ett hem som rymmer hela världen
så för var dag jag gör mig släpper tyngden, jag kan rymma hela rymden

chimurenga, den kampen, chimurenga, den kampen

par i kungar, ess i rock ärmen, står och fumlar, vad är poängen?
vad stundar efter sommaren, jag blundar för vad som komma sen
jag lunkar fram i slut tampen, jag undrar om det är nu kampen
försummas och sumpas men jag blir puttad ut för stupkanten

chimurenga den kampen, chimurenga den kampen
chimurenga den kampen, chimurenga den kampen

man lämnar fotspår efter sig vart man än går
jag förstår att det lämnar avtryck vart man än bor och var man än står
kampen, savannen ja dina utryck skulle lämna mig med stora intryck
blodröd sol och havsutsikt skulle ge ett hav utav insikt

chimurenga den kampen, chimurenga den kampen
chimurenga den kampen, chimurenga den kampen, den kampen
den kampen, den kampen, den kampen, den kampen
den kampen, den kampen, den kampen med insikt