Den Bohuslänska Eskadern

Vi fick order från kungen att lasta en kanon,
G på en roddbåt och ro ut till havs.
Så den bohulänska eskadern gick ut,
Som bekant utan segel och mast.
Det var 1790, den 5 april,
När vi lämnade Marstrand bakom.
För att utföra ordern, att ro en kanon,
I en båt som var öppen och trång.
Kom igen! Kom igen! Kom igen, låt årorna gå!

Kom igen! Kom igen! Kom igen, låt årorna gå!
Men det fanns nu en fråga, som krävde sitt svar,
Och det var nu vart vi skulle gå.
Du ska till Finska viken, för att göra din plikt,
Denna resa, den kommer bli lång!
Men löjtnant, ni skojjar, nu skämtar ni väl?
Det är minst hundrafemtio mil!
Nej, tyvärr ska du slåss mot ryssarna i,
den roddbåt du sitter i!
Kom igen! Kom igen! Kom igen, låt årorna gå!
Kom igen! Kom igen! Kom igen, låt årorna gå!
Jag fick smaka på käppen för bristande fart,
När vi rodde oss bort söderut.
Varken regn eller vind fick sinka vår gång,
Det var bara att härda ut.
Vi passerade Halmstad och sen Ängelholm.
Vi slog läger på en strand i Skanör.
Vi gick runt Trelleborg, upp mot Simrishamn,
Sedan öppet hav och en bön.
Kom igen! Kom igen! Kom igen, låt årorna gå!
Kom igen! Kom igen! Kom igen, låt årorna gå!
Det var 1790, den 5 april,
När vi lämnade Marstrand bakom.
Och när vi väl kom fram ja, då slogs vi och vann,
Sen rodde vi hem igen.