Själens dunkla natt

Det flyter kroppar i flodens mörka vatten
och strax intill dej knäcks en gren i natten
vem jagar ditt liv
vem hotar dej med kniv
vem skrattar ett outhärdligt skratt
vem gömmer sej i själens dunkla natt?

Det står en munk och ber nere på stranden
med nakna fötter i den varma sanden
han flyger i trance
någonannanstans
han mumlar sina böner som besatt
han våndas svårt i själens dunkla natt

Och sfinxen tiger framför pyramiden
vi närmar oss den yttersta tiden
fladdermössen skriker
det sista hindret viker
skymningen hukar som en katt
och sedan kommer själens dunkla natt

Kökskranen vägrar sluta droppa
du hasar upp och värmer pulversoppa
apatin är svår
sedan många år
din lust att sova gör dej schack och matt
du irrar runt i själens dunkla natt

Kastanjen utanför har blommat ut
allt är som tusen mornar förut
du trevar dej fram
i spindelväv och damm
ditt förflutna hinner snart ifatt
och stryper dej i själens dunkla natt

Alla vackra drömmar gick i kras
vinet har möglat i ditt glas
slocknad varje glöd
där inne redan död
på avstånd hör du prat om ditt och datt
men det angår inte själens dunkla natt

Försök att härda ut en sista dyning
det är som allra mörkast före gryning
natten följs av dag
det är en kosmisk lag
tro mej om du kan, jag lovar att
det också gäller själens dunkla natt