Räddare än nörden

Jag var aldrig den coola i klassen
Den som gömde mystik i madrassen
Nån som folk glömde bort eller mindes så väl
Jag stod aldrig och höll i nån låda
Kunde spika och sy eller såga
Men när dagen var slut så var jag ändå där

Jag var rädd, rädd för att bli sedd
Jag var rädd att bli glömd
I en domstol av anonymitet blev jag dömd
Och ändå var det

Inte ett glasöga torrt
När blomstertiden kom där
Med lust och fägring stor
Jag kunde nog ha gått bort
Utan att nån tomhet
Infann sig där jag stod
Känner du igen
Känner du igen dig själv?

Jag var kompis med alla och ingen
Gick i mitten men var ett med väggen
Men för helvete ta dig i kragen nån gång
Mitt i jakten på identiteten
När man påkallar uppmärksamheten
Där i kampen om brudarnas gunst fick jag noll

Jag var rädd, rädd för att bli sedd
Jag var rädd att bli glömd
I en domstol av anonymitet blev jag dömd
Och ändå var det

Inte ett glasöga torrt
När Vikens kyrka fylldes
Av genomskinlighet
Blommor och halvbiblisk sång
När sommarlovet kom där
Det bästa som jag vet
När inget kan gå fel
Men ingen kan vara hel, helt själv

Känner du igen
Känner du igen dig själv?

Känner du igen
Känner du igen
Känner du igen
Känner du igen



Credits
Writer(s): Filip Carlson
Lyrics powered by www.musixmatch.com

Link