Glanslös

Glanslös som dom minnen vi förtränger, när vi tassar runt på lina och håvar in och slänger
Du är dömd som hela våran stämning, bortglömd och tömd på all ork till förändring
Jag vet att man måste smälta in som dom fläckar på fönstret gömt bakom min gardin
när vi blänger med hetsen i vår stillbild, våta kinder torkar som vår girighet blev givmild

I tron att dagen tar oss ner som tyngdlag mot asfalt i en stad där ingen ser
Men jag ser att du behöver nått som ensamhets bedövar innan bägaren runnit över helt
Du är bedårande en av dom hårdaste en som håller om ryggen mot det svåraste
När jag samlar mina tankar så jag skakar när jag vankar i den skallebank som bankar än

Vi viskar så långt ifrån tillfrisknar som en ros av plast fast vissnar för dom dofter som jag missar
Men jag måste tänka framåt fast man ständigt går här baktung, som ett faktum av att va ung i ett fack bland alla avskum
Tidvis är svårt att somna in, ja tidvis har ett högt pris när man aldrig somnar in
Men jag går på det som driver när jag skriver det som river bortom iver men ändå så tankspritt beskriver dig

Du tog slut och krossa glas och gav dig av, jag törstades av väntan i vår meningslösa stad
Då det var vi mot alla andra, dom som alla kunde klandra, ta ditt pick och pack och vandra kan du så kan jag
Men hårda åren dyker på och man maxar allt på ny nivå, jag är trött nu jag är nött nu men fortsätter att gå
Har du hört att de finns längtan som tar en dit man vill? I kropp som tar stopp men kan inte sitta still

Så vi svävar som vår tankesätt om natten, men år av svek blir soppatorsk o de är lätt att få ifatt en
Men har aldrig smakat bättre med en skopa konsekvens, när tänts och det bränns och vi rattar fel frekvens
Jag tror vi klarar de fast vi blir magrare har alltid råkat smutsat ner det allra fagraste
Har ingen framtid blänker och jag hatar hur jag tänker tio tusen ord i ett överflöd som dränker mig

Så ta mig loss, iaf plocka bort en del så är jag tacksam som flaskan som motivera våra fel
Jag kan frysa hela natten i det spöregn som är kvar, abstinens i den skuld som vi har
Du är viktig på gräns att bli försiktig, när jag sliter med mig själv så är det du som gör mig driftig
Jag håller de jag lovar tills nästa gång vi ses, jag håller den distans som tvingas ges