Struntsamma
Det är ingen ide för jag tror inte att det fastnar
Det verkar alltid vara nån som bär mer och nån som lastar
Ibland blir det nån som fastar
För vissa äter mer och vissa äter asfalt
Inte svårt att se att vägen är anpassad
Tassar
Omkring våra system
Vissa kastar sten
Vissa kastar flaskor
Vi söker efter fred
Men vi passar
Så fort möjligheten presenterar sig helt paffad
Av vilka vi är och vilka människor som vi haffar
Vilken atmosfär vi lyckas andas när vi skaffar
Hat i våran värld och får kippa efter andan
Vi landar och kontrolleras enkelt utav maffian
Vi kallar det regeringen
Vi överkonsumerar jämt
Vi ser på fel men verkar inte vara intresserade
Nyheter fakta allt vi får är fabricerade
Minnen och vi kan inte radera det
Det är struntsamma
Struntsamma jag
Struntsamma
Kommer aldrig vilja ha
Sånt gammalt
Sån gammal smak
Struntsamma att vi lever 1800-tal
Inte så annorlunda
Från när vi var på arton hundra
Men vi har så svårt att växa upp
Blir fast i villa villerkulla
Fast i våra minnen svunna
Pass för dina fingrar bundna
Last som vi kan skjuta bort på någon annans lass, undrar
Om det ens ska vara någon idé
Att slösa bort energi
Och engagera sig mer
Jag menar
Jag känner det kan vara struntsamma med det
Men om vi går runt med samma idé
Kan vi lämna buntbanden brevid
Kanske lösa nåt och kanske komma på nåt bättre
Kanske bry oss lite mer och se effekten
Kanske dyka ner i vårt problem
Och förutse en bättre väg och samarbeta för att rädda släktet
Men ibland finns ingen ork och jag förstår det sättet
Man känner struntsamma, skit i det, det räcker
Man tömmer ut reserven tills man ligger där med nerverna
På utsidan och huvet under täcket
Det är struntsamma
Struntsamma jag
Struntsamma
Kommer aldrig vilja ha
Sånt gammalt
Sån gammal smak
Struntsamma att vi lever 1800-tal
Det är struntsamma
Struntsamma jag
Struntsamma
Kommer aldrig vilja ha
Sånt gammalt
Sån gammal smak
Struntsamma att vi lever 1800-tal
Det är struntsamma
Struntsamma jag
Struntsamma
Kommer aldrig vilja ha
Sånt gammalt
Sån gammal smak
Struntsamma att vi lever 1800-tal
Det är struntsamma
Struntsamma jag
Struntsamma
Kommer aldrig vilja ha
Sånt gammalt
Sån gammal smak
Struntsamma att vi lever 1800-tal
Det verkar alltid vara nån som bär mer och nån som lastar
Ibland blir det nån som fastar
För vissa äter mer och vissa äter asfalt
Inte svårt att se att vägen är anpassad
Tassar
Omkring våra system
Vissa kastar sten
Vissa kastar flaskor
Vi söker efter fred
Men vi passar
Så fort möjligheten presenterar sig helt paffad
Av vilka vi är och vilka människor som vi haffar
Vilken atmosfär vi lyckas andas när vi skaffar
Hat i våran värld och får kippa efter andan
Vi landar och kontrolleras enkelt utav maffian
Vi kallar det regeringen
Vi överkonsumerar jämt
Vi ser på fel men verkar inte vara intresserade
Nyheter fakta allt vi får är fabricerade
Minnen och vi kan inte radera det
Det är struntsamma
Struntsamma jag
Struntsamma
Kommer aldrig vilja ha
Sånt gammalt
Sån gammal smak
Struntsamma att vi lever 1800-tal
Inte så annorlunda
Från när vi var på arton hundra
Men vi har så svårt att växa upp
Blir fast i villa villerkulla
Fast i våra minnen svunna
Pass för dina fingrar bundna
Last som vi kan skjuta bort på någon annans lass, undrar
Om det ens ska vara någon idé
Att slösa bort energi
Och engagera sig mer
Jag menar
Jag känner det kan vara struntsamma med det
Men om vi går runt med samma idé
Kan vi lämna buntbanden brevid
Kanske lösa nåt och kanske komma på nåt bättre
Kanske bry oss lite mer och se effekten
Kanske dyka ner i vårt problem
Och förutse en bättre väg och samarbeta för att rädda släktet
Men ibland finns ingen ork och jag förstår det sättet
Man känner struntsamma, skit i det, det räcker
Man tömmer ut reserven tills man ligger där med nerverna
På utsidan och huvet under täcket
Det är struntsamma
Struntsamma jag
Struntsamma
Kommer aldrig vilja ha
Sånt gammalt
Sån gammal smak
Struntsamma att vi lever 1800-tal
Det är struntsamma
Struntsamma jag
Struntsamma
Kommer aldrig vilja ha
Sånt gammalt
Sån gammal smak
Struntsamma att vi lever 1800-tal
Det är struntsamma
Struntsamma jag
Struntsamma
Kommer aldrig vilja ha
Sånt gammalt
Sån gammal smak
Struntsamma att vi lever 1800-tal
Det är struntsamma
Struntsamma jag
Struntsamma
Kommer aldrig vilja ha
Sånt gammalt
Sån gammal smak
Struntsamma att vi lever 1800-tal
Credits
Writer(s): Sebastian Lennskog
Lyrics powered by www.musixmatch.com
Link
Other Album Tracks
© 2024 All rights reserved. Rockol.com S.r.l. Website image policy
Rockol
- Rockol only uses images and photos made available for promotional purposes (“for press use”) by record companies, artist managements and p.r. agencies.
- Said images are used to exert a right to report and a finality of the criticism, in a degraded mode compliant to copyright laws, and exclusively inclosed in our own informative content.
- Only non-exclusive images addressed to newspaper use and, in general, copyright-free are accepted.
- Live photos are published when licensed by photographers whose copyright is quoted.
- Rockol is available to pay the right holder a fair fee should a published image’s author be unknown at the time of publishing.
Feedback
Please immediately report the presence of images possibly not compliant with the above cases so as to quickly verify an improper use: where confirmed, we would immediately proceed to their removal.