Något som kallas vi

Nu ringer klockorna in helgen snart är lördagen förbi
För alla här i staden, för hon på promenaden, för alla kvar på jobbet
och för alla oss som glömt att det finns nåt som kallas vi

Nu har dom flesta av oss ledigt från vårt vardagliga slit
Nu ringer kyrkan in till andakt
för alla oss i vanmakt, men Lisa tror på tipset
Och Jansson söker vinster i sin gamla sprit

Någon tror på Shiva och nån på köp och svälj
nästan ingen tror på spöken,
ganska många tror på kröken alla tror på kändisar
men alldeles för få tycks ha en tro på sig själv

Nu faller mörker över landet, var och en går hem till sitt
Till livet som projekt där du får kickarna direkt
till ett hem där du aldrig är
och Abdal ber en bön om att hans liv skall bli som ditt

Nu sveper natten om sitt täcke över gråt och skratt och svek
Och Lisa tror hon festar med drogerna
hon testar, och stjärnorna är på slottet
medan Abdal ganska undrande betraktar deras lek

Och allting är nån annans fel, ingen lyssnar, ingen hör
och ingen kan svara på varför just jag ska leva så- i utanförskap
när ingen kan förklara hur man lever innanför

Nu är det slut på lördagskvällen, det är bara söndagen som är kvar
Och nån tar på sej ångesten
Och nån tar sig väl aldrig hem, någon tar en promenad
och Jansson tar en pilsner för det är det enda som han har

Någon vill vi bli rik och lika fin som du min bror
Och ingen vill skatta och ingen tycks fatta, att någonting är heligt
om det är nåt vi tror tillsammans, är det att ingen av oss tror

Nu ringer klockorna in helgen för en gammal frälsnings skull
Och om livet är besvärligt,
kanske rent utav för djävligt så är vi ändå här tillsammans
Och vår jord, den kan bli god och utav härligheter full