Gaffa, glas och porslin

Jag må ha en ruttnande själ men du har fan ingen alls
En parasit en organism som lever och gör
profit på andras olycka och fall
Jag må va av tvivelaktig karaktär men det plågar mig nästan varje dag
Du sätter stolthet och prestige i att ljuga,
förleda, dupera, svika och bedra

I ett tillstånd av tvekan, förvirring och skuld
Kom du och red till vårat försvar
Ett förkläde, en ursäkt, ett sätt att förstå
För ingen av oss ville va kvar där vi var

Har ni också drabbats av sjukdomen som jag
Det var exakt dom orden du sa
Där vi satt i vår vånda och led varje dag
Hade du funnit bundsförvanter, medkombatanter
I ett smutsigt spel där allt var så sjukt och fel

Jag må ha en ruttnande själ men du har fan ingen alls
En parasit en organism som lever och gör
profit på andras olycka och fall
Jag må va av tvivelaktig karaktär men det plågar mig nästan varje dag
Du sätter stolthet och prestige i att ljuga,
förleda, dupera, svika och bedra

Där andra förgås och kvävs i sin skit
Där lever, när, frodas och växer du
För dom flesta ett glashus, en bubbla som sprängs
För dig verkligheten då lika falsk som nu

Vi jagades ständigt av vår empati
Du lever som oss men känner dig fri
Att människor såras det skiter du i
För alla runtom är statister, gästartister
I din skeva värld, där du är kung och inte bara en smitthärd

Jag må ha en ruttnande själ men du har fan ingen alls
En parasit en organism som lever och gör
profit på andras olycka och fall
Jag må va av tvivelaktig karaktär men det plågar mig nästan varje dag
Du sätter stolthet och prestige i att ljuga,
förleda, dupera, svika och bedra

Jag hyser ingen illusion om att få förlåtelse
Men jag inser åtminstone att jag var ett kräk och ett jävla svin
Du visar ingen sympati, ingen förståelse
Men när allt slår tillbaka vill jag vara där och se din häpna min