Eld

Som ett hav av betong
Som en soluppgång
Vi visste bättre, och vi kunde nästan
Vi visste bättre, och vi kunde nästan
Så vad tycker vi om alla problemen
Varför inte säga vad som är felet
Det bara måste vara så
Det bara måste vara så
Men jag

Jag tänker inte blunda förrän efter
När allt som finns kvar av oss två är rester
Jag kommer komma ihåg dig
Jag kommer leva på det här ett tag
Det var bara så malplacerat, undrade mera
Kommer det nånsin bli bättre
Och att allting har ett slut
Ja, för att allting har ett slut

För vi var som eld
Det kändes och vi brann
Men vi bara slutade att andas
Och allting bara försvann
Vi bara byggde broar över vatten
Och isar över eld
Vi bara ramla, vi kände, vi famla, vi brände
Och vi måste släcka innan vi tar slut

Går genom tunneln hem
Och ser dig framför mig igen
Tänker det som kunde blivit nästa
Fast vi kanske redan haft vårt bästa
Även fast det kändes som det var riktigt
Var det mera som något rosa och fiktivt
Så det måste vara så
Så det måste vara så
Så jag

Jag tänker inte blunda förrän efter
Oavsett vad alla andra säger
För det vi hade kvar
Det var ändå nånting som var bra att ha
Gav mitt allt men kändes kallt
Så tack för kaffet, men jag måste dra
Måste dra

För vi var som eld
Det kändes och vi brann
Men vi bara slutade att andas
Och allting bara försvann
Vi bara byggde broar över vatten
Och isar över eld
Vi bara ramla, vi kände, vi famla, vi brände
Och vi måste släcka innan vi tar slut

Åh, vi var som eld
Åh, vi var som