42-åringen

Det är i år jag fyller fyrtiotvå
Ett tal de skojar om som livets mening
Åh nej, jag her det svårt att se det så
Mer än att livet mister sin förgrening

Nu har man nått nivån man kommer nå
Nu har det blitt' försent att hinna så
Nu blir man aldrig mer den slags kvastfening
Som byter hav mot land och lär sig gå
Vid fyrtiotvå simmar man på

Det fanns en tid där jag var fri och full
Av andras ord och gratis pretensioner
Men nu när mitt skelett fått mera hull
Får jag inget rus av abstraktioner

Har världen där med vuxit eller krympt
När gräset grott och midnatts solen skymt
Jag vet att när jag hör en samling toner
Hör jag både mer och mindre nu
När min kärlek blitt en fru

Nu har jag blitt en medelåldersman
Och om all gammal TV-humor stämmer
Så ska jag snart få för mig att kan
Få ragg för att jag vet vem Eminem är

Nu kan jag se på foton från mitt liv
Och plötsligt se en ung och attraktiv
Person med hår och haklinje som skrämmer
Den personen såg jag aldrig då
Var det nu berodde på

Det är iår jag fyller fyrtiotvå
Och de små djur som återstår att jaga
Är svaga, tama, lättflådda och få
Och vägen slutar mjuk så varför klaga

Snart ska väl jag och jag få hålla sams
Jag må ha bränt mitt enda liv på trams
Men "vad är trams"-kriterierna är vaga
Nu ska jag rulla hemåt lugnt och snällt
Från fyrtiotvå är inget speciellt

Om ingen statsminister går och dör
Och jag blir kallad till förhör