Efterklok

Solen, den sken varje sommarhalvår
På vintern låg snön tjock och vit
Behövde man någonsin ta sig någonstans
Tog en treväxlad Crescent en dit
Tiden upptogs av fotboll, skola, lek
Och rockmusik på grammofon
Världen den började vid Snipens kiosk
Och slutade vid Kungsbacka-ån

Vi hade så bråttom att bli kvinnor och män
När vi borde ha njutit som små
Vi kommer aldrig någonsin få det igen
Det som vi hade då
Bekymmer var något mor och far pratade om
Vi skulle ju ändå aldrig bli som dom
Visst måste alla bli vuxna någon gång
Men vägen dit borde vara lång

Tiden den gick och tonåren kom
Vi snusade och bildade band
Och du var den vackraste jag någonsin sett
Uti vårt avlånga land
Det hade varit du och jag sedan vi var små
Men numer var leken allvar
Borta var tiden man frågade chans
Nu var vi två ett par

Vi hade så bråttom att bli kvinna och man
När vi borde ha njutit, vi två
I våra hjärtan, en kärlek som brann
Vi kände oss vuxna just då
Visst tänker jag på dig ibland, från och till
Kanske ibland lite mer än jag vill
Den första är alltid den största, min vän
Den kommer aldrig igen

Vi hade så bråttom att bli kvinnor och män
När vi borde ha njutit som små
Vi kommer aldrig någonsin få det igen,
Det som vi hade då
Bekymmer var något mor och far pratade om
Vi skulle ju ändå aldrig bli som dom
Visst måste alla bli vuxna någon gång
Men vägen dit borde vara lång