oktober och oranget

Jag läkte där på stranden
Hundra promenader, hundra timmar mig för alltid
Visste inget om imorrn bah att jag behövde klippa banden
Höll mig nära hjärtat vissa stunder tror jag fann det
Det var oktober och oranget
Bara idioter spara dom minnena
Men jag leta efter ljuset där jag visste ljus fanns
Ska aldrig sjunka sådär djupt igen alls
Nä, men är det inte vackert
Att återupptäcka livet just där där man förlagt det
Sluta söka meningen med andra
Hålla sig själv riktigt hårt i handen
Jag trodde mitt hjärta följt med i raset
Två år i sträck, jag var full och apatisk
Men jag kanske underskatta styrkan, luften från havet
Styrkan är att släppa taget
Hon höll i hela spelet
Jag litade på hjärtat men betala med mitt eget
Det är svårt att överlista livet när det står bredvid
Och att ångra sig är strängt förbjudet
Fråga vem som helst som levt det
Jag ska inte lita på nån alls
Så länge löftet inte finns på kontrakt
Vet att det där inte alls är sant
Men det skönare att överdriva än att inte känna alls
Yes, jag har testat båda
Men det finns nånting så våldsamt i att gråta utan tårar
Att skrika utan att förmå och vråla
Ljuga om alltihop, sen fylla på och skåla
Lägg dig nånstans där du ser himmelen
Slut inte ögonen förrän
Förrn du på riktigt har sett hela den
Och sen bah, släpp taget