Världen vecklar ut sig

Världen vecklar ut sig själv som världen alltid gjort
Vi är betraktaren som tror vi fattar alldeles för fort
Vi är publiken, som tror att hela scenen är vår
Och vem bryr sig väl om, hur vi kommer och vi går

Man har vart med ett tag, längre än de yngre
Sett mindre än de äldre, bryr sig mindre än de yngre
Burit bördor som vart tyngre, lättare än andras
Men kanske tunga nog för att vilja sluta andas
Min far blev galen, och slutade andas i Peru
Jag har tre barn, en hund, en katt och en fru
Jag har trippat och vart säker på att jag är du
Förlorat hopp, och fått nytt hopp som 25 plus 7

Så tiden går ju, och barnen de blir äldre - japp
Nån går i dina fotspår och man vill ju inget hellre - inte
Om pojken kickar beats, som sin gamle far
Då är det Allt han behöver, kanske allt som han har
Allt som han har? Jag menar "om så vore"
Hur tänker du pappa? Jag menar "om så vore"
Eh, what? Jag menar "om så vore"
Brukar rimma bättre, men - du vet

Kommer lätt casha in, feta checkar från stim, har visst fått allting som jag behöver
Spottar mina rim, har en polare Tim som har ruter, hjärter och klöver
Kommer aldrig få spader, ingen kan ta mig, kommer aldrig gå på nån nit
Alla vill ha mig, ingen kan få mig, kommer aldrig behöva ta skit

Bryts sakta ner men håller fortet ändå
Tror vi tar ett kliv men vi trippar fram på tå
Förlorar fästet - tappar ett och tappar två
Tre-tio-två saknar respekt, och tänker "så får det gå"

Världen vecklar ut sig själv som världen alltid gjort
Vi är betraktaren som tror vi fattar alldeles för fort
Vi är publiken, som tror att hela scenen är vår
Och vem bryr sig väl om, hur vi kommer och vi går

Ett-två-tre-fyra
Min far hade en moster som hette "moster Thyra"
Min farbror skrev en bok, om moster thyras faster
Man undrar om familjen alltid delat mina laster
Man undrar vem som kunde (tänkas?) vara intresserad
Man undrar om man vet eller är felinformerad
Man hoppas att man inte blivit desillusionerad
Och står kvar på barriären, där man alltid vart placerad

"Ställningarna hålls"- det var väl jag som sa det? (mm, hm)
Tänkte jag på dig eller på mig, och kan jag ta det? (kan du ta det)
Visst vet vi alla hur det känns att göra nån besviken, (nån besviken)
Bryta löften, svika retoriken

Aldrig haft problem med att hålla upp nått sken, skiter huruvida jag skiner
Bländar från scen, lita på det, Blenda - en av mina kusiner
Alla har skäl, goda skäl, men lätt ibland att tappa vår tro
Alla har fel, ingen har fel, bygger murar, borde bygga en bro
Alla vet - pappa skaffa rätten, Alla vet - han tar hand om tvätten
Alla vet - något han tappat, något har han kvar o det är något han fattat
Alla vet - han drömmer om en båt, alla vet - svårt med förlåt
Alla vet, alla har fattat - alla vet att "alla vet" är en sjukt bra låt

Bryts sakta ner men håller fortet ändå
Tror vi tar ett kliv men vi trippar fram på tå
Förlorar fästet - tappar ett och tappar två
Tre-tio-två saknar respekt, och tänker "så får det gå"

Världen vecklar ut sig själv som världen alltid gjort
Vi är betraktaren som tror vi fattar alldeles för fort
Vi är publiken, som tror att hela scenen är vår
Och vem bryr sig väl om, hur vi kommer och vi går

Lovade mig själv som ung att aldrig bli bitter
Så väldans lätt det är, när man blir äldre, att bli bitter
Tänk att alla menar väl på instagram och twitter
Ställ dig gärna upp, när du märker att du sitter
Riskera inte mer än du kan tänka dig förlora
Vet att mitt i natten verkar små problem stora
Inte lönt att slicka fatet om du inte blivit mätt
Och gräv inte massa gropar, för man hamnar lätt snett

Måste vara vänner, snäll mot de du känner, måste ta hand om varandra
Förlåt dig själv, förlåt mig själv, så kanske kan jag ursäkta andra
Vi blev tvungna, blev visst tvingade, att rädda världen innan den går under
Våra föräldrar och deras föräldrar, verkar visst ha gjort någon blunder
Hamnade snett, rätt och slätt, kanske kan vi ändå klara av det
Studio 32, mitt namn är Set, en hand är ledig vill du ha den
En hand är ledig, vill du ta den, tror vi fixar det tillsammans om du tar den
Har ett litet jobb att göra, måste rädda världen, måste hitta någon broms och sänka farten

Bryts sakta ner men håller fortet ändå
Tror vi tar ett kliv men vi trippar fram på tå
Förlorar fästet - tappar ett och tappar två
Tre-tio-två saknar respekt, och tänker "så får det gå"

Världen vecklar ut sig själv som världen alltid gjort
Vi är betraktaren som tror vi fattar alldeles för fort
Vi är publiken, som tror att hela scenen är vår
Och vem bryr sig väl om, hur vi kommer och vi går