Motvilligt din (feat. Jennie Gabrielsson)

Hon: Det var sent, jag var klar, när du kom fram till mig
Där jag stod med min drink, trött på krogens ståhej
Han: Du var snygg, du var på, ut i natten vi drog
Hångel i varje port, vi kunde aldrig få nog

Hon: Du gjorde mig snurrig och het
Han: Jag drogs till dig som en magnet

Båda: Klockorna klämtade, änglarna sjöng, jag var din och du var min
Under den natten blev vi två ett, sedan vi släppt kärleken in
Vi låg och flämtade där efter vår magnifika extas
Efter det är minnet något diffust, jag minns ej helt vad som sas

Han: En ny träff blev snart av, vi gick ut på café
Det gick trögt, inget flyt, det var knappast succé
Hon: Vi drack ur och bröt upp, du betalade för mig
Vi förstod båda två att det nu var "tack och hej"

Han: Med det visade sig att vi skulle åt samma håll
Hon: En lustfylld repris, vad spelar det för roll?

Båda: Klockorna klämtade ännu en gång, det var fysisk magi
Trots att vi var helt fel för varann, en odiskutabel kemi
Vad som oss väntade i framtiden, det var våldsamt oklart
Det enda säkra var att, kroppsligt sett, kunde livet bli helt underbart

Hon: Så vi slöt våran pakt om att älska varann
Ett upplägg för oss två, vi gemensamt uppfann
Han: Att undvika varann när vi har kläder på
För att sedan, nattetid, bejaka all vår åtrå

Hon: Det kan nog ses som en konstig modell
Han: Att vår enda byggsten är rent sexuell

Båda: Kanske ej det förväntade när man som ung drömde om tvåsamhet
Man får vara glad för det som man får, även ett halvfullt paket
Så länge vi varsin egen del har av vårt lilla krypin
Är jag ok med att fortsätta vara en smula motvilligt din