I Guds Frånvaro

Han sitter och gissar på gåtor, som han själv har tänkt ut
Han gräver i sin heliga lump, och kan inte finna vägen ut
Tiden subversiva element, tvang honom lämna sina gods
nu sitter han på trista ölcaféer, och känner sig så illa till mods

Och Gud lyser med sin frånvaro, för han var hellre död än röd
tråkigt var dock att han själv inte riktigt viste att han var död

Och Gud lyser med sin frånvaro, för han var hellre död än röd
han fanns inte där han skulle vara, han var ju redan död

När luften gått ur mysteriet, försvann han genom en bakdörr
Sfinxen blickade outgrundligt och log som den alltid gjorde förr
Visst var han en löjlig figur, och hade sig själv att skylla
en illusorisk motspelare, vars plats ingen riktigt kunde fylla

Och Gud lyser med sin frånvaro...

Som kardinalen Richelieu, slöt han en ohelig allians
med konungen för han var så rädd att upptäcka att han kanske inte fanns
Till Bostons stora tekalas, kom han förklädd till indian
det var ett ganska dåligt skämt, av en som var en vit amerikan

Och Gud lyser med sin frånvaro...

I drottningen Victorias namn, kom han till Kina som missionär
med opium till tröst för dom, som grät över livets hårda affär
På jakt efter själar i Afrika, försvann han spårlöst en vacker dag
sen var han inte försvunnen längre: "Doktor Livingstone förmodar jag?"

Och Gud lyser med sin frånvaro...

I tomrummet efter han som dog, blåser en vind så rå och kall
den håller minnen levande, av hans mytiska uppgång och fall
Inte hickar han längre i Rom, trots att han var ofelbar en gång
och jungfrun är inte jungfru längre, och kättarbålen har falnat i Avignon

Gud lyser med sin frånvaro...

Bara Djävulen dröjer sig kvar, och han är nog knappast ett skämt
han ser skogen trots alla trän, och låter det som sker vara hänt
Han bjuder på anarkistisk fars, och spelar gärna tsaren ett spratt
med tärningen besvarar han, sfnixens gåta som upplöses i ett skratt

Gud lyser med sin frånvaro...