Ödet än en gång

Dom satt tillsammans tätt intill
Kvällens ljumma luft stod still
Han log och hennes puls slog till
Och brände kinden het
Då kände hon sin ensamhet
Och ångrade sin jargong
Hon skulle passat på ödet än en gång

Dom gick längs kajens röda räls
Rätt förvirrat det minns jag väl
Stanna' till vid ett gammalt hotell
Där neon brann violett
Hon kände natten bränna hett
Likt ångan från ett ånglok
Som dundrar fram med ödet än en gång

Nån'stans i stan hörs en saxofon
Hon sneddar torget och långt ifrån
Hör hon tonerna till och från
Och solen stiger upp
Slänger en slant i en sliten kopp
Åt en blind på en perrong
Och glömmer bort ödet än en gång

Han vaknar upp hon är inte kvar
Ropar till men får inget svar
Stiger snabbt ur sängen se'n och tar
På sig sina skor
Ser hennes lapp med några ord
Men han vill inte låtsas om
Att han lämnats kvar av ödet än en gång

Han hör hur tiden tickar fram
Genom kvarteren följer han
Henne ner till stadens hamn
Där sjömän söker än
Kanske ses dom om igen
Han vet hans längtan blir lång
I väntan på ödet än en gång

Många tycker det är fel
Av mig att minnas henne mer
Om hon sett mig stark och hel
Skulle hon ha stannat kvar
Istället för att ge sig av
Och lämna mig att vända om
Och hoppas på ödet än en gång



Credits
Lyrics powered by www.musixmatch.com

Link