Luddiga minnen

Mörkret i rummet lyses upp av telefonen
Ett samtal mitt i natten bådar inte gott men
Sätter mig bakom ratten blickar upp mot månen
Nu är det dags att åka hem till älskade mamma igen

Ögonen dem fylles av fukt som rinner ner
Ensam i en bil mitt i natten lär bli fler
Tankar och minnen jag drömmer flyter upp
Till ytan igen jag tömmer hjärnan dyker upp

Nya känslor hela tiden kändes inte som jag trott
65 långa mil många timmar att fundera
Sedermera lidande svåra stunder kommer flera
Hade ingen aning men försökte förbereda mig

För svärmen av rädslor från ett ljummet liv till kallt
När skärmen lyste upp mörka rummet jag förstod
Säg mig, hur fan ska man klara sista mötet med sin mor
Konstigt nog kändes någon typ av lättnad när hon dog

Kalla kårar över hela min rygg
Ensamheten är det största jag byggt
När du kallar på mig kommer jag
Iskallt ute trots en sommardag
Blås ut ljusen för nu lämnar jag

Jag har ångest för mina minnen
Mina minnen dem är blurriga
Bilder av min mamma i mitt huvud dem är suddiga
Luddiga dina sinnen kanske inte funkar
Likadant som mina kommer aldrig nånsin finna

Någonting som tystar ner hjärtat mitt som dunkar
När jag ligger ner blundar känner och får se
Jag orkar inte med
Hennes ansikte är pixlat
Jag vill bara sudda sudda bort den där censuren

Nudda hennes kropp för min kropp är ju sönderskuren
Jag börjar läka ut med mediciner jag har mixtrat
Trodde det var riva muren som jag byggt upp och fixat
Men med handen på mitt hjärta ska jag inte överdriva

Jag parerar bara smärta söver ner den till en vila
Den vaknar upp emellanåt med inget gott uppsåt
En sak jag aldrig glömmer att jag satt och höll din hand
Mitt hjärta bara brann när du blunda o förvann

Kalla kårar över hela min rygg
Ensamheten är det största jag byggt
När du kallar på mig kommer jag
Iskallt ute trots en sommardag
Blås ut ljusen för nu lämnar jag



Credits
Writer(s): Rosso Amarillo
Lyrics powered by www.musixmatch.com

Link