Fronten går genom hjärtat

Ett högtryck rullar in från havet och gör natten lika tryckande varm som dagen
Det doftar tungt av cypress som nån slags förbud
Gengångarjämmer fyller mina drömmar från dom rastlösa döda som mumlar om Falnande glöd i förtryckarens härd och fläckar av rost på hans svärd

Jag vaknar kallsvettigt stel av skräck och hör det eka över stan inatt
Ett vanvettigt hackande helt syntetiskt skratt
Jag ser din reflektion i snutarnas blick och över bergen går månen långsamt upp
Visst kommer du med blod och eld?
Visst kommer du med slutet, svarta tupp?

Stanna här hos mig, mitt hjärta, bara en liten stund till
Vi kan lyssna på syrsorna och låtsas att tiden står still
Och brinn för mig het som en sol i vårt djupaste älskade mörker
För nattens språk är vackert men har inga ord för det jag söker

Och fast vi hungrar efter jordens hövdingars kött så brottas vi ensamma med vår Bitterhet
Med tungan ruttnandes i munnen av att aldrig säga sanningen - att det är vi som har Byggt hela skiten, såna som du och jag
Tusen länkar i en kedja, tvärs genom historien
Härifrån till horisonten

Kopparkläppen hamrar i stormklockan
Fascisterna har rest sig i Marocko
Dom är över oss före gryningen
En tidig julimorgon
Nere på hörnet är det redan folk som håller vakt och turas om att bryta sten ur trottoaren
Här kommer dom inte förbi

Det börjar nu nånting som känns som ett riktigt liv
Imorgon är en annan tid
Idag finns bara vi
Tillsammans finns det ingenting vi inte kan
Idag Madrid, imorgon Samarkand
Lova att ni sjunger våra namn den dagen när ni kommer fram