Om aftonen

Det var om aftonen som
sommaren flög rakt i
famnen min,
och jag log som i min
späda barndomstid,
och röda, röda blomster
i mitt hjärta gingo in
som en doft som var
som evighetens frid.

Det var om aftonen
jag älskade som jag
ej älskat förr
och all världen var min
sköna mörka brud,
och mitt hjärta stod på gavel
som en salighetens dörr
med en ingång till
förbarmandet och Gud.

Och jag hörde gamla sånger
komma åter hemifrån,
och av det ljus jag drack
blev själen stor och ny,
och alla gamla, gamla träd
och alla glänsande strån
de sjöngo in mig i min
barndoms gröna by.

Det var om aftonen,
när vinden mot det blåa
havet drog
som denna glädje lik en
ängel grep mig fatt,
och jag förstod att vår Herre
varje dag sin tjänare slog
för att spara all hans
glädje tills i natt.

Och jag dansade bland träden
och jag sjöng för
ljung och sten,
och min visa var så hög
som aldrig mer,
och den slocknade som glansen
av himlens sista sken -
det var om aftonen,
då solen hon gick ner.



Credits
Writer(s): Dan Andersson, Gunnar Turesson
Lyrics powered by www.musixmatch.com

Link