TJ

En septembermorgon 63 i ett rum på Köpings BB
Låg en sextonårig flicka som på natten fått en son
Han skulle tids nog heta Tommy och nu låg han tryggt där bredvid
Och hans mamma borde ha känt sin allra största lycka då
Men det fanns nånting i rummet som gav en skugga över glädjen
För i sängen bredvid låg en kvinna som inte tycktes ha nån karl
Hon hade blåslaget ansikte och det verkade ju även
Som om det var nåt allvarlig fel på hennes barn

Det barnet det var jag men det var nog inte så illa
Att mor var ensam finns det faktiskt en förklaring på
För farsan hade åkt, men det var inte av illvilja
Utan lagårn måste göras, det kan ju vem som helst förstå
Och det blåslagna ansiktet, det går också att förklara
För mor hade dagen innan varit ut och kört bil
Och när hon skulle stänga bildörren så råkade huvet vara
Litegrann i vägen så dörren landa precis på hennes profil
Och vilket fel jag har, det kan man ju diskutera
Men just där och då så var det högerfoten som var sne
Det skulle bli nåt för ortopeden i Västerås att reparera
Så det var inte nog något oövervinneligt problem
Så på det hela var det bra - utom en negativ vändning
När en sköterska beskyllde mor för att ha tagit neurosedyn
Men jag tror min snea fot berodde på nån kärnvapensprängning
Och att radioaktiviteten hade fallit ner från skyn

Men det är klart att jag ju inte minns någonting av detta
Men att jag och Tommy föddes på samma plats på samma tid
Det borde va nånting som får världens astrologer att förutsätta
Att det fanns någon sorts likhet, vad den nu bestod i

Vi träffades på nytt när vi hade börjat på gymnasiet
Jag gick el-tele teknisk och han kontor och distribution
Vi hade idrotten tillsammans på Sturehallen, och där satt vi
Ofta kvar och snacka för vi hade inte någon mer lektion
Vi var båda ganska nördiga i pop på svenska språket
Det var John Holm, Kjell Höglund, Torsson, Kommissarie Roy och Wilmer X
Och jag berätta att också jag gjorde försök att skriva låtar
Och en dag gav jag honom en samling alster på kassett
Men jag var inte helt tillfreds med låtarna jag gjorde
Att slänga ihop en melodi var väl kanske inte så svårt
Men det var värre då med texter, jag hade svårt att få till orden
Men han var eld och lågor för i stort sett varje låt

De närmsta åren fortsatte jag att skicka inspelade saker
Det var nästan som att han ensam var hela min publik
Nästan allt var mediokert men han hörde alltid av sig
Med kommentarer och uppmuntran till att göra mer musik
Men med tiden kom vi ifrån varann och han flytta till Uppsala
Och därifrån till Styrsö utan att ha nån telefon
Och mitt låtskriveri det hamna i något slags dvala
Det blev medeltid och gitarren förblev stående i vrån

Men senare på nittiotalet kom så renässansen
När det plötsligt gick att skriva och det blev meningsfullt med ord
Och när vi köpte hus på nollnolltalet väcktes också tanken
På att ge ut en egen platta med låtar som jag gjort
Och jag vet, jag vet, det vilar nåt patetiskt över detta
Att ge ut sig själv på skiva utan att vara utvald
Som om man hade något av intresse att berätta
Det är en inbilsk fåfänga som mynnar ut i pekoral
Men samtidigt fanns det något fängslande och jag kände
Nån sorts lycka, det blev en kick för varje låt jag gjorde klar
Och så visste jag att Tommy skulle gilla dom och jag tänkte
Söka upp han när allt var klart och ge honom ett exemplar
Jag hade skaffat hans adress, den satt uppnubbad på väggen
Men jag visste inte om han hade skaffat nån telefon
Så jag sökte upp han farsa som då kunde berätta
Att Tommy var svårt sjuk men vänta på en operation

En vecka senare så ringde jag på nytt och fick veta
Hur läkarna som opererat hade jobbat intensivt
De hade gjort allt men kroppen ville inte samarbeta
Så beskedet var att Tommy inte längre fanns vid liv