Avskedssång

Du sökte efter något bortom bergen
Och kanske har du hittat dit till slut
Här nere har visst hösten tappat färgen
Och evigheten blivit en minut
Du hjälpte mig när orden blev för många
Men ändå inte räckte till ett svar
När helvete och himmel blev för trånga
När tågen hade gått och jag stod kvar
Det var nog du som visste hur jag kände
Vi lät vår sorg bli någons terapi
Och fanns det hopp där bakom världens ände
Så lugnades nån annan inte vi
Men kanske var det du som var den trygge
Du var ju en av dem som nåden frälst
För mig var världen ett bedrövligt bygge
Som kunde börja rasa när som helst

Du stod på marmor när jag stod på lera
Du var en klippa medan jag var sand
Du var briljant jag ville mest briljera
Men var ett irrbloss när du var en brand
Nu är du framme jag står kvar i hissen
Och som du vet så går den upp och ner
Nu börjar rosen att bli ganska vissen
Och någon näring får den inte mer

Du har väl träffat dina ängladamer
Jag slåss med djävlarna precis som förr
Jag kör repris på mina sämsta dramer
Och tigger smulor vid den rikes dörr
Du tog en bakväg ut jag är förvånad
Du smet iväg och resten blev en sång
Jag bidar tiden den är ändå lånad
Och letar skylten till en nödutgång



Credits
Writer(s): Py Marie Elisabet Backman
Lyrics powered by www.musixmatch.com

Link