Riksväg 69 Revisited

Vid riksväg 69
Speglar en son sitt liv i såren
Han har tagit sig an rollen
Men ingen här tycks förstå den

Han rumlar längs gatan som bär hans namn
Han klär sin historia men nekar dess hand

Första gången han passerade Y:et
Kände han svärtan i sina fingrar
Han blev lovad: snart går det över
Men fortfarande är det nåt han behöver

Han dansar runt minnen som tog honom hit
Han är ett dyrt sällskap, i allt som är vi

Med alla mina ärftliga val
Var jag ung och övergiven

Mina mig, och jag
Var ung och övergiven

I en form med ett krav
Var jag ung och övergiven

Jag ser era spår
Men jag äger min tår
Jag tog ett slag mot att gå
Och drömmen var att ta sig lite längre än så

Det trycker mot det späda bröstet
Ångest-täcket skrapar huden
Men i taket på sin våningssäng
Kan han färglägga hela världen

Han är älskad av ingen, han är skomakarens son
Dom har nog glömt vad han heter, han är gömd i ett hål

Med alla mina ärftliga val
Var jag ung och övergiven

Mina mig, och jag
Var ung och övergiven

I en form med ett krav
Var jag ung och övergiven

Jag ser era spår
Men jag äger min tår
Jag tog ett slag mot att gå
Och drömmen var att ta sig lite längre än så