Djuret

När jag var ett barn lös jag ikapp ljuset från ett brinnande träd

Å jag reste mig snart, jag gjorde det klart,
Att en ny frälsare var på väg

Å jag drevs från mitt hem å jag slets från min vän
Vars innersta själ jag fått se

Å jag sa att jag tror inte längre på nåt
Av vad kärlek och hat har å ge

Å jag vände mig bort å jag gick fram till huset

Som vi byggt åt vår far vars ande jag anade långsamt försvinna

Å lämna mig kvar å låta huset brinna ner till grunden

Å jag födde en son som jag lämnade kvar
Bland djuren att klara sig själv

Men min son kom tillbaks för att dricka mitt blod
Och hans ansikte täckt utav päls

Han sa "Jag är ett djur och jag skyr varje plats,
Där människor sätter sin fot
Å när jag knackar på för att låta dig gå
Är det mer än ditt kött jag vill åt"

Å han öppna sin mun å han rev över dörren,
Som var reglad å låst

Jag reste mig upp å jag gick fram till dörren
Å jag öppnade den å jag lät djuret komma in i rummet

Djur