Den vackraste sången

Jag har ett band av siden som du har glömt kvar här
Från en kväll med mat och vin och delikat dessert
Du tog ditt band av siden och knöt ditt långa hår
Du satt mig ner med ett glas till och viskade gutår

Du tog din flöjt och spelade upp en ljuvlig melodi
De fagraste av toner, de samsades däri
Du bjöd frikostigt av din konst, så givmild, skön och huld
Här sitter jag nu med ditt sidenband och en oreglerad skuld

Så låt mig stämma gitarren och spela för dig den allra vackraste sången jag har
Den är bara din, släpp den i själen in och håll den sedan där kvar
Låt mig smeka de strängar som öppnar den port som leder till himmelens fröjd
Jag lovar och svär att jag tillräckligt har, av toner tills dess du blir nöjd

Jag har ett band av siden som jag håller i förvar
Kanske var det med vilje du glömde detta kvar
Måhända du, precis som jag väntat ivrigt, smått nervöst
På att den dagen komma skall då skuldbördan blir löst

Så låt mig stämma gitarren och spela för dig den allra vackraste sången jag har
Den är bara din, släpp den i själen in och håll den sedan där kvar
Låt mig smeka de strängar som öppnar den port som leder till himmelens fröjd
Jag lovar och svär att jag tillräckligt har, av toner tills dess du blir nöjd