Ofattbart
När mitt segerrus har stigit över breddarna
och när nektarn översvämmat mitt förstånd
där jag slumrar sött i frid bland blomsterbäddarna
i flykt från sunt förnuft i chocktillstånd
Då jag ser handduken som kastats av sekonden
inför mitt inre ögas periferi
och jag har insett att jag gått den sista ronden
där stoltheten förbyts i apati
Ja det står klart och tydligt att jag står inför mitt fall
och med smärtsamt återhållen hysteri
ska mitt medvetande vakna av en dov men mäktig knall
då inre murar sprängs och jag blir fri
Och då är ofattbart
det enda ord som jag har kvar
bland mina blankslitna klyschor till försvar
och det räcker knappast till
för jag inser, imbecill
det är en man som tror sig veta vad han vill
det är en man som tror sig veta vad han vill
Jag fyller mina lungor utav kväden
och jag fröjdas i min vilsekommenhet
men jag kan knappast hitta skogen mitt bland träden
och jag värjer mig när tanken blir konkret
Vita flaggor vajar högt från min belägring
jag förlitar mig på fred och eld upphör
tills dess jag inser att god vilja är en hägring
som smärtsamt skingras när min oskuld dör
där jag ska möta den bedårande gudomlighetens kall
med smärtsamt återhållen hysteri
när mitt medvetande vaknar med en dov men mäktig knall
där inre murar sprängs och jag blir fri
Och då är ofattbar det enda ord som jag har
kvar bland mina blankslitna klyschor till försvar
och det räcker knappast till
för jag inser imbecill
det är en man som tror sig veta vad han vill
det är en man som tror sig veta vad han vill
Men på den andra sidan råder andra seder
där biter inte gamla argument
där belastas inga axlar utav heder
av kodex eller brända dokument
Ja jag trodde att jag visste allt om livet
att visdomen var min som i en liten ask
att min godhet av naturen var mig given
till skillnad från allt annat grått patrask
Men det står klart och tydligt att jag står inför mitt fall
och med smärtsam återhållen hysteri
ska mitt medvetande vakna av en dov och mäktig knall
då inre murar sprängs och jag är fri
Då är ofattbar det enda ord som jag har kvar
bland dina blankslitna klyschor till försvar.
Men det räcker knappast till
för jag inser, imbecill
det är en man som tror sig veta vad han vill
och när nektarn översvämmat mitt förstånd
där jag slumrar sött i frid bland blomsterbäddarna
i flykt från sunt förnuft i chocktillstånd
Då jag ser handduken som kastats av sekonden
inför mitt inre ögas periferi
och jag har insett att jag gått den sista ronden
där stoltheten förbyts i apati
Ja det står klart och tydligt att jag står inför mitt fall
och med smärtsamt återhållen hysteri
ska mitt medvetande vakna av en dov men mäktig knall
då inre murar sprängs och jag blir fri
Och då är ofattbart
det enda ord som jag har kvar
bland mina blankslitna klyschor till försvar
och det räcker knappast till
för jag inser, imbecill
det är en man som tror sig veta vad han vill
det är en man som tror sig veta vad han vill
Jag fyller mina lungor utav kväden
och jag fröjdas i min vilsekommenhet
men jag kan knappast hitta skogen mitt bland träden
och jag värjer mig när tanken blir konkret
Vita flaggor vajar högt från min belägring
jag förlitar mig på fred och eld upphör
tills dess jag inser att god vilja är en hägring
som smärtsamt skingras när min oskuld dör
där jag ska möta den bedårande gudomlighetens kall
med smärtsamt återhållen hysteri
när mitt medvetande vaknar med en dov men mäktig knall
där inre murar sprängs och jag blir fri
Och då är ofattbar det enda ord som jag har
kvar bland mina blankslitna klyschor till försvar
och det räcker knappast till
för jag inser imbecill
det är en man som tror sig veta vad han vill
det är en man som tror sig veta vad han vill
Men på den andra sidan råder andra seder
där biter inte gamla argument
där belastas inga axlar utav heder
av kodex eller brända dokument
Ja jag trodde att jag visste allt om livet
att visdomen var min som i en liten ask
att min godhet av naturen var mig given
till skillnad från allt annat grått patrask
Men det står klart och tydligt att jag står inför mitt fall
och med smärtsam återhållen hysteri
ska mitt medvetande vakna av en dov och mäktig knall
då inre murar sprängs och jag är fri
Då är ofattbar det enda ord som jag har kvar
bland dina blankslitna klyschor till försvar.
Men det räcker knappast till
för jag inser, imbecill
det är en man som tror sig veta vad han vill
Credits
Lyrics powered by www.musixmatch.com
Link
Other Album Tracks
© 2024 All rights reserved. Rockol.com S.r.l. Website image policy
Rockol
- Rockol only uses images and photos made available for promotional purposes (“for press use”) by record companies, artist managements and p.r. agencies.
- Said images are used to exert a right to report and a finality of the criticism, in a degraded mode compliant to copyright laws, and exclusively inclosed in our own informative content.
- Only non-exclusive images addressed to newspaper use and, in general, copyright-free are accepted.
- Live photos are published when licensed by photographers whose copyright is quoted.
- Rockol is available to pay the right holder a fair fee should a published image’s author be unknown at the time of publishing.
Feedback
Please immediately report the presence of images possibly not compliant with the above cases so as to quickly verify an improper use: where confirmed, we would immediately proceed to their removal.