Barnminnen

Farsan lyssnade på Dan Berglund,
en järnarbetares historia.
Som grabb lyssna jag,
såg omslaget vilket fascinerade mig.
Tog in historien som en del av mig.
Vår familj, arbetarklass. Höra ihop.

Jag minns morsan i köket slamra med grytor.
Farsan och jag lyssnade på musik.
Chuck Berry, Shadows, Rolling Stones,
Musik som etsat sig fast djupt i mig.
Minnen. Brorsan var med ibland runt våra ben.

Minnen av mitt barndomshem kom idag.
Jag lyssnade på Dan Berglund.
Min dotter på tre år sprang runt mig.
Den minsta sov i spjälsängen.
Jag med en pilsner i handen.
Så här måste det ha varit.

Arbetarfamilj.
Drömmar om att att skapa något ihop.
Jag skiter väl i Lenin, vänstervriden politik
samt krossade ideal.
Jag menar familjen är väl mödan värd.
Man arbetar tills man är ledbruten.
För att trygga något större än en själv.

Jag minns morsan grät
över räkningar vid middagsbordet.
Kämpade alltid med ett leende
då vi barn var i närheten.
Farsan med pilsnern i handen.
Arbetsveckan slut. Här sitter jag idag.

År har gått. Passerat fort.
Nya personer men samma historia.
Någon därute fortsätter kämpa genom dur och moll.
Jag för släktet vidare.
Arbetarklass, höra ihop vet jag inget om.

Under tjugofem år har det sakta dött
och blivit begravet.
Men kampen för livet, läran om livet går vidare.
Dina sånger fladdrar runt därute.
Sår sina frön i nya individer.
Jag står i första led och slåss för min familj.