Svammel

Du förkroppsligar en sanning som kollektivt stöts bort i ditt namn
Som det vore till din fördel att rymmas inom samtidens famn
Spela med och du får trygghet; du smälter in och kommer må bra
Men ensamt rota lite längre och märka vad du faktiskt vill ha
Men att vara i behov är att ha mindre chans
Och att älska är att svamla utan relevans
Du är modet många får först när de snart ska dö
Plantera ett frö
I snö
Du har låst dig vid att tänka att du faktiskt kan ha en chans
Men det handlar om att hitta andra att ramla med i din dans
För det räcker att försöka; att tillföra en egen nyans
Och att uppvisa ett smakprov på eventuell framtidssubstans
Trots att vara i behov är att ha mindre chans
Och att älska är att svamla utan relevans
Du är modet många får först när de snart ska dö
Plantera ett frö
I snö
Även om du lever som att filmen har publik
Vill samtliga ha vittnesmål till just deras panik
Tiden som du lägger på att uppvisa det äkta
Stolarna är tomma och lamporna är släckta
Ytligheten bryts som bäst på färd i ambulans
För kriserna ursäktar social inadekvans
Självförvållat mörker skapar chansen att bli hel
För hjärtat sjunger högst när det tror livet står på spel
Knoppen väntar tålmodigt på att få blomma ut
Välkomnar dess omvärld och solens attribut
Lyckan ligger bortom säkra, logiska beslut
Barndomsminnet mot vilket hon pekat resolut
Har gått upp i rök utan att någonsin försvinna
Bokstavstolkning möjliggörs för att hon var en kvinna
Ändamålet för vilket ett hjärta kommer brinna
Kretsar kring att sprida mod och låta hoppet vinna
Att vara i behov är att ha mindre chans
Och att älska är att svamla utan relevans
Men du är modet många får först när de snart ska dö
Så plantera ditt frö
I snö