Trollkarlens hatt

Säg, hur är det fatt, trollkarlens hatt
Ser ut att ha mist sin fason
Kaninerna svek, din konstfulla lek
Publiken förlorade tron

Ditt mervärdestrick gav ju bara en kick
Åt herrarna bakom ridån
Snart är tiden förbi för så enkel magi
Som att trolla med räntor och lån

Din konst var unik, den drog alltid publik
Det var marknadens givna succé
Förväntningen steg som en jäsande deg
Varje gång du gjorde entré
Snart var furstarnas makt inte längre intakt
De föll för dina små knep
En vink av din stav gjorde herre till slav
Under lagar som ingen begrep

Efter strider och bråk, kom din stora epok
I din tjänst fanns en hel industri
Vilka skaror du drog, bonden lämna' sin plog
Nu när fången såg ut att vara fri
För du kunde binda med osynligt rep
Och trolla med lön och kontrakt
Göra ett mynt till två, skörda utan att slå
Vem kunde väl motstå din makt?

Men sen blev du tillsist, imperialist
När publiken blivit blasé
På dåliga skämt och trött på att jämt
Får betala allt högre entré

Så med låda och stav, begav du dig av
Runt jorden på jakt efter mer
Men din vita magi var mest ficktjuveri
Och de flesta har märkt vad som sker

Snart förbrukad och ful
Som en vagn utan hjul
Som en kappa med gapande hål
En halvblind och halt och förlorad gestalt
På drift utan mening och mål

Och din luggslitna hatt signalerar gonatt
När du tvingas att göra sorti
På stapplande ben från historiens scen
Din roll är slut och förbi