Aldrig så ensam (Marianne)

Hon hade torkat alla bord, och stod och vilade en stund.
Och bytte avmätt några ord, med tisdagsnattens sista kund.
Han ville fortsätta nånstans, men hon sa älskling jag går hem.
Som vanligt kvällens sista chans, plötsligt en skönhet kvart i fem.
Fastän hon avböjt så försiktigt, blev han aggressiv och sa.
Det är vad jag vill, som är viktigt. Och du jag vet vad du vill ha.
Sen slet han tag i hennes arm, du är väl knappast liljevit.
Han höll sin kind mot hennes barm, det stank av herrparfym och sprit.

Aldrig så ensam
Aldrig så ensam som just då

På radion gråter Bobby Bare, I'am 500 miles away
Och det var märkligt nog, just så hon kände sig.

Jonny sov på toaletten, när han väcktes av ett skrik.
Först slog han huvudet i klosetten, och sen greps han av panik.
Hans enda tanke var att fly, att genast komma utomhus.
Han var på gränsen till att spy, och halvt förblindad av allt ljus.
Så han sprang istället rakt emot dom, och då gallskrek Marianne.
Och när den andre mannen såg honom, så flydde också han.
Och där stod Jonny, knappt ens vaken, Utan aning och kontroll.
En slumpens hjälte nu den kraken, som bara sprungit åt fel håll.

Aldrig så ensam
Aldrig så ensam som just då

På radion tystnar Animals, we've gotta get out of this place.
Och det var nära nog just så dom kände sig.

Från Sergelstorg till Nybroplan, vandrar dom tyst intill varann.
Och han ser att det är vackert här i stan, och hon heter Marianne.