En Sångersaga
Jag såg en sovandes höjda haka
Det svarta skägget låg ungt och vekt
Vid silverkanten av tröjans halsrand
Omkring ett ansikte stolt och blekt
Jag såg en sångares vemodspanna
Det mörka håret i ädelt fall
Den manligt svärmiska sorgsna läppen
Som kanske sjöng i kung Alberts hall
Jag såg hans dödsdystra ögon öppnas
Att söka någon han aldrig fann
Han slöt dem åter och i detsamma
Den syn som skymtat i luften rann
Men länge hörde jag mjukt melodiskt
Hans tanke tala sitt mörka tal
Sin halvutslocknade sångarsaga
Från någon walesisk eller anglisk stad
Har jag ej älskat någon
En som var ljuv och vän
Sov jag och drömde jag
Låg jag ej emot kvinnoknän
Medan den mörkröda solen sjönk bakom ekar hän
Hon gav mig en brudnatt
Firad i stjärnesken
Över oss gunga lummigt
Kronorna gren över gren
Vind var i vide, och viken slog mellan säv och sten
Att hon mig gav sin makes
Gyllene konungased
Medan hon smekte mitt huvud
Milt kring mitt hår hon vred
Gav mig sin själ och för min skull bröt hon sin heliga ed
Länge drack vi
Ögat av tårar vått
Eller med svårmodslöje
Kärlek i ont och gott
Kärlek i synd och lycka, kärlek i lust och brott
Hörde jag nyss, att munkens
Röst i mitt öra ljöd
Livet är skönt att se till
Kärlekens kind är röd
Nu har din älskade vitnat, nu är Osviva död
Nu skall Osviva sova
Länge i slummer sval
Sömnen och drömmen och döden
Var hennes eget val
Aldrig hon ångrade, aldrig går hon till himmelens sal
Munk, det är sång och sägner
Munk, det är häxans tal
Att när den sista hösten
Fällt sina sista blad
Ska en befriare dra genom de dödas stad
Då har väl åren susat
Över min själ sen då?
Då är väl dagen inne
Snart ska väl slaget stå?
Då ska befriarens ande stark genom världen gå!
Som hav i svallning när vinden kommer
Som våg i vandring gick suset fram
Av dagens aning i Hadesnatten
Fördold och hemlig och undersam
Men åter sjönk den i djupets mörker
Där förd av drömmen, min tanke sam
Och åter steg den och kom tillbaka
Och syner såg jag och ord förnam
Och över ansiktet det föll en glimt av
Klarare ljus än förr
Men ännu svagt som en månes strimma
Från livets natt genom dödens dörr
Det svarta skägget låg ungt och vekt
Vid silverkanten av tröjans halsrand
Omkring ett ansikte stolt och blekt
Jag såg en sångares vemodspanna
Det mörka håret i ädelt fall
Den manligt svärmiska sorgsna läppen
Som kanske sjöng i kung Alberts hall
Jag såg hans dödsdystra ögon öppnas
Att söka någon han aldrig fann
Han slöt dem åter och i detsamma
Den syn som skymtat i luften rann
Men länge hörde jag mjukt melodiskt
Hans tanke tala sitt mörka tal
Sin halvutslocknade sångarsaga
Från någon walesisk eller anglisk stad
Har jag ej älskat någon
En som var ljuv och vän
Sov jag och drömde jag
Låg jag ej emot kvinnoknän
Medan den mörkröda solen sjönk bakom ekar hän
Hon gav mig en brudnatt
Firad i stjärnesken
Över oss gunga lummigt
Kronorna gren över gren
Vind var i vide, och viken slog mellan säv och sten
Att hon mig gav sin makes
Gyllene konungased
Medan hon smekte mitt huvud
Milt kring mitt hår hon vred
Gav mig sin själ och för min skull bröt hon sin heliga ed
Länge drack vi
Ögat av tårar vått
Eller med svårmodslöje
Kärlek i ont och gott
Kärlek i synd och lycka, kärlek i lust och brott
Hörde jag nyss, att munkens
Röst i mitt öra ljöd
Livet är skönt att se till
Kärlekens kind är röd
Nu har din älskade vitnat, nu är Osviva död
Nu skall Osviva sova
Länge i slummer sval
Sömnen och drömmen och döden
Var hennes eget val
Aldrig hon ångrade, aldrig går hon till himmelens sal
Munk, det är sång och sägner
Munk, det är häxans tal
Att när den sista hösten
Fällt sina sista blad
Ska en befriare dra genom de dödas stad
Då har väl åren susat
Över min själ sen då?
Då är väl dagen inne
Snart ska väl slaget stå?
Då ska befriarens ande stark genom världen gå!
Som hav i svallning när vinden kommer
Som våg i vandring gick suset fram
Av dagens aning i Hadesnatten
Fördold och hemlig och undersam
Men åter sjönk den i djupets mörker
Där förd av drömmen, min tanke sam
Och åter steg den och kom tillbaka
Och syner såg jag och ord förnam
Och över ansiktet det föll en glimt av
Klarare ljus än förr
Men ännu svagt som en månes strimma
Från livets natt genom dödens dörr
Credits
Writer(s): Björn Dixgård, Gustaf Norén
Lyrics powered by www.musixmatch.com
Link
Other Album Tracks
© 2024 All rights reserved. Rockol.com S.r.l. Website image policy
Rockol
- Rockol only uses images and photos made available for promotional purposes (“for press use”) by record companies, artist managements and p.r. agencies.
- Said images are used to exert a right to report and a finality of the criticism, in a degraded mode compliant to copyright laws, and exclusively inclosed in our own informative content.
- Only non-exclusive images addressed to newspaper use and, in general, copyright-free are accepted.
- Live photos are published when licensed by photographers whose copyright is quoted.
- Rockol is available to pay the right holder a fair fee should a published image’s author be unknown at the time of publishing.
Feedback
Please immediately report the presence of images possibly not compliant with the above cases so as to quickly verify an improper use: where confirmed, we would immediately proceed to their removal.