Florens

Jag hade en dröm häromnatten
Jag drömde att jag var i Rom
Jag gick nerför gatan en söndag
Och gatan låg öde och tom
Jag gick där i ett gyllne morgonljus
I den eviga staden Rom
Byggd på resterna av ett imperium
Och körsbärsträden stod i blom
Och jag mötte en kvinna
Med ett hår som var vitt som sol
Och två brunbrända ben försvann
Upp i blommig kjol
Hon var den vackraste kvinna jag sett
Och vi gick hand i hand genom staden
Ner till Piazza di Spagna vi två
Och vi satt länge på den vackra trappan
Och hennes ögon var så blå
Och i husets där Keats dog
Slogs Shelley upp ett fönster och sa:
Ni har kärleken, hoppet och friheten
Och ni har varandra här just idag
Och trappan där vi satt
Fylldes av älskande par
Och livet tycktes så gott igen
Som om det fanns så mycket kvar
Hon var den vackraste kvinna jag sett
På Restaurang Otell den kvällen
Hade vi grillad fisk och vin på vårt bord
Vi åt med händerna och hällde upp ur buteljen
Och ingen av oss sa ett ord
Sen gav vi varann ett löfte
Om att aldrig nånsin lämna varann
I nöd, lust, frihet och annars
Skulle vi vara hand emot hand
Och hon lutade sej fram över bordet
Och sa: Vi tar tåget till Florens inatt
Jag ska visa dej ett hus i bergen
Sa hon med ett skratt
Hon var den vackraste kvinna jag sett
Hon var den vackraste kvinna jag sett
När vi kom fram till Florens
Var det bara ruiner där
Röken drev med vinden västerut
Som en avgrundshär
Och när vi klev av tåget kom två soldater
Fram och grep henne och dom gick sin väg
Och jag vaknade långt upp i norr
Och det sista jag hörde var stövlarnas steg
Hon var det vackraste kvinna jag sett
Hon var det vackraste kvinna jag sett