Jag Är Fri, Jag Har Sonat

Jag är fri, jag har sonat mitt gräsliga brott
Som i dråp av en neger bestod
Jag vill glömma den förfärliga tid som förgått
Sen den dag, då polisen mig tog
Intet hat, ingen harm i mitt hjärta jag bär
Fast jag lidit i dagar och år
Jag var ung, jag var fri, jag var full, jag var kär
Och då vet man hur illa det går

Det har diktats en visa som handlar om mig
När jag gick på Pasèo Colon
Det är dock inte sant allt som säges om mig
Och som sjunges uppå grammofon
Men uti Buenos Aries jag borde ej gått
På den illa beryktade krog
Där kreolskan stal hyran jag ut hade fått
Och där negern fördärvad jag slog

I förra veckan när månen så sorgsen en kväll
I mitt fängelse tittade in
Där jag satt på min brits i min ensliga cell
Med en dyster och allvarsam min
Då hörs en klingande röst som uppstämmer en sång
Som den förr hade sjungit för mig
Det var hon på kafét på Paséo Colon
Som var ledsen och ångrade sig

Men den vinden som bar hennes toner till mig
Kom från havet, där friheten är
Och hur ljuvligt än jäntan beklagade sig
Och fast kanske jag ännu var kär
Så sade jag: Fritiof Andersson lurar man nog
Ett par gånger med vin och med sång
Men det sker ej två gånger uppå samma krog
Och uti var hamn blott en gång!