Alla har vi varit små

Minnen, låt oss ägna oss åt minnen
Och vända blicken mot vår flydda barndomsdar

Om vi gemensamt av oss klär
Det sociala skal vi bär
Så är vi ändå en produkt av mor och far

Vi har ju en gemensam nämnare, för alla har vi varit små
Ja, aldrig kan man komma från att alla har vi varit små
Kan hända, har man vuxit till åt visdom och format
Men en gång var man liten
Sval av degen före baket, stek och fett, smör i taket
Säkert var du söt med högst en tand
Och babymössan lätt på sne
Och tänka sig att du har varit ännu mindre än du är

Jag var en bortskämd liten klump som genomför åt mig på glassen
Jag var sämst i klassen
Alla har vi varit små

Minnen, alla har vi våra minnen
Så varför stänga in sig i sitt ödestorn?
Nej, du kan slå dig för ditt bröst
Ty det bör vara dig till tröst
Ja, innerst inne stammar vi från samma skrot och korn

Ja, hela galleriet av konstigt folk som dagligen du stöter på
Är kanske stora drömlar nu
Men, alla har de varit små
Din chef som snorkligt nekar dig den lön du vill ha höjd
Har också varit liten, sparkat av sig täcket och åkt kana ner för räcket

Du kan tänke dig dem vilda döster om sin veckopeng som barn han haft
Och trotts sin röda näsa har han en gång druckit hallonsaft
Med lite fantasi, så kan du se hans väldiga mage
Rent av hoppa hage, alla har vi varit små

Minnen, vilka underbara minnen
Små karameller som man stund om suger på
Det var en tid av romantik
Så fylld av solsken och musik
Vem glömmer väl dem visor som vi sjöng som små?

Ja, det har vi gemensamt, folk och fé
Att alla har vi varit små
Det är just livets ABC att alla har vi varit mindre
Det gäller hög som låg, det gäller tiggare och kung
Och se på dina grannar
Andersson, och Pettersson, och Eriksson, och Gustavsson

Nu vandrar dom omkring i maklig takt
Men en gång sprang de fort i kapp
Och den cigarr de röker på var förr i världen blott en napp

Om det nu tycks dig högst otroligt när du står vid din spegel
Så är det dock en regel
Alla har vi varit, alla har vi varit, alla har vi varit små