Hjärtat var rispat
Klockorna slog hon steg åter mot ytan
Den välkända botten var allt för bekant
Hennes huvud var rent, med en drunknades vilja
Söktes en utväg en sann bundsförvant
Hennes huvud var glasklart som hos en som ser allt
Att här ges bara en chans, bara en inte mer
Likt förbryterskans skärpa inför en stöt
Likt självmördarens allvar, stunden innan hon sköt
Hennes hjärta var rispat
Bårar bars ut
Stegarna reses, mot lyckliga slut
Hjärta var rispat
Bårar bars ut
Stegarna reses, mot lyckliga slut
Dom fann henne där i helvetets förgård
Då var hon så skör, så illa däran
Du fann henne där du själv en gång varit
Hon såg du förstod då när ni såg varann
Så hörde hon klockor, dom hördes först då
Det finns klockor som klingar
Först när någon vill förstå
När nån vill begripa nåt obegripbart
På mörkaste botten fann du tydligt och klart
Hennes hjärta var rispat
Bårar bars ut
Stegarna reses, mot lyckliga slut
Hjärta var rispat
Bårar bars ut
Stegarna reses, mot lyckliga slut
Nu är hon så skör som en flicka i glashus
Där glaset är rent och ljuset vitt
Hon vet alltför väl det ger ingenting
Att kasta en sten hon har nog nu med sitt
För nu har hon hört klockor
Dom hördes dit ner
Till botten där ingen syns eller ser
Så började hon stiga mot ytan och upp
Orden vidare vidare, ljöd för nu skulle hon upp
Hjärtat var rispat
Bårar bars ut
Stegarna reses, mot lyckliga slut
Hjärta var rispat
Bårar bars ut
Stegarna reses, mot lyckliga slut
Den välkända botten var allt för bekant
Hennes huvud var rent, med en drunknades vilja
Söktes en utväg en sann bundsförvant
Hennes huvud var glasklart som hos en som ser allt
Att här ges bara en chans, bara en inte mer
Likt förbryterskans skärpa inför en stöt
Likt självmördarens allvar, stunden innan hon sköt
Hennes hjärta var rispat
Bårar bars ut
Stegarna reses, mot lyckliga slut
Hjärta var rispat
Bårar bars ut
Stegarna reses, mot lyckliga slut
Dom fann henne där i helvetets förgård
Då var hon så skör, så illa däran
Du fann henne där du själv en gång varit
Hon såg du förstod då när ni såg varann
Så hörde hon klockor, dom hördes först då
Det finns klockor som klingar
Först när någon vill förstå
När nån vill begripa nåt obegripbart
På mörkaste botten fann du tydligt och klart
Hennes hjärta var rispat
Bårar bars ut
Stegarna reses, mot lyckliga slut
Hjärta var rispat
Bårar bars ut
Stegarna reses, mot lyckliga slut
Nu är hon så skör som en flicka i glashus
Där glaset är rent och ljuset vitt
Hon vet alltför väl det ger ingenting
Att kasta en sten hon har nog nu med sitt
För nu har hon hört klockor
Dom hördes dit ner
Till botten där ingen syns eller ser
Så började hon stiga mot ytan och upp
Orden vidare vidare, ljöd för nu skulle hon upp
Hjärtat var rispat
Bårar bars ut
Stegarna reses, mot lyckliga slut
Hjärta var rispat
Bårar bars ut
Stegarna reses, mot lyckliga slut
Credits
Writer(s): Lisa Ekdahl
Lyrics powered by www.musixmatch.com
Link
© 2025 All rights reserved. Rockol.com S.r.l. Website image policy
Rockol
- Rockol only uses images and photos made available for promotional purposes (“for press use”) by record companies, artist managements and p.r. agencies.
- Said images are used to exert a right to report and a finality of the criticism, in a degraded mode compliant to copyright laws, and exclusively inclosed in our own informative content.
- Only non-exclusive images addressed to newspaper use and, in general, copyright-free are accepted.
- Live photos are published when licensed by photographers whose copyright is quoted.
- Rockol is available to pay the right holder a fair fee should a published image’s author be unknown at the time of publishing.
Feedback
Please immediately report the presence of images possibly not compliant with the above cases so as to quickly verify an improper use: where confirmed, we would immediately proceed to their removal.