Tokiga Ida

En oväderskväll i oktober, regnet slår mot min bil
Jag kör på en väg längts kusten
Jag är trött jag har rest rätt många mil
Jag ser ett värdshus där borta vid vägen
Där stannar jag i natt
En plåtskylt över dörren önskar mig välkommen till värdshus "svarta katt"

Jag parkerar min bil på gården, tar min väska och går in
Röken ligger tungt över borden
önskas det rum, var vänlig och ring
Medan jag står där och väntar på värden
Ser jag mig omkring
Fast det äår fullt av folk i lokalen så är det tyst
Som om man väntar på nånting

Nu ska tokiga ida dansa, som hon gör varenda kväll
Medan folk vid borden kastar småmynt
Och skriker "nu e tokan snäll"
Ta och dansa och skratta och va rolig
För oss vi gillar ju dej

Snurra runt så fort som du kan så klappar vi för dej
Tösen hon tar tag i kjolen, börja svänga lite nätt
En man hoppar upp på stolen och skriker – nu e de rätt
Snart så klappar alla taktfast
Tempot ökar mer och mer

Tösen försöker att hinna med men till slut så faller hon ner
Den bilden har etsats i mitt minne, fast många år har gått
Jag har tänkt i mitt stilla sinne
Hur kan människor bete sig så rått
Så idag är jag tillbaka, på värdshuset svarta katt
Jag har nog suttit försjunken i tankar
När värden frågar mig – hur e det fatt?

Jag undrar hur det gått för ida – lever honb ännu
Ja – hon behöver inte lida – man hämtade henne en jul
Nu bor hon på hospitalet och där har hon det bra
Hon får mat och rena kläder och en tur i parken varje da'

Jag ser genom värdshusets fönster hur skymmningen faller på
Jag skäms lite för min feghet – att jag inte hjälpte henne då
Nu är det fullt av folk i lokalen man har börjat komma igång
Någon frågar " var e' frans i dalen" här behövs det lite dans och sång
Nu ska tokige frans dansa som han gör varenda kväll