Nattlig Vísit

Godafton i stugan.
Min nådiga fru.
Får en främling gå över tröskeln?
Det låter väl göra sig, klockan är sen.
Och nätterna biter om hösten.
Går det för sig att köpa en kvällsvard med sup?
Mina penningpåsar är fyllda.
Jag tar ej betalt av en hederlig själ.
Och nog har jag en liter på hyllan.
Men säg mig, min fru.
Var är gubben ikväll?
Är han ännu ute på marken?
Nej, han ligger vid kyrkan sen sist lidna vår.
Sedan han gick genom isen med sparken.
Det smärtar mig hårt att få höra nåt sånt.
Så då sitter hon ensam på gården?
Ja, jag har ju en dräng.
Men, han är ganska lat.
Så det blir nog rätt tungt fram på våren.
Det var tusan vad supen var god just ikväll.
Ja, han ligger som bomull i kroppen.
Det är nog säkrast han tar det försiktigt med den.
Annars händer det att man får opp den.
Kanske börjar ni känna som jag, goda fru?
Att det susar behagligt i blodet.
Jo, det brukar det göra när litern är tom.
Men nu måste jag duka av bordet.
Jag vill gärna berätta att jag är mycket rik.
Och att de flest vill vara mina vänner.
Jo, den rike som lampan som drar till sig mal.
Men jag undrar hur många han känner.
Ändå blev det väl varmt om vi delade säng.
Mina lämmar är mjuka och vita.
Jo, jag ser att han liknar långmjölk i kroppen.
Men, han har väl aldrig fått slita.
Men, nå ser väl min fru att jag är ganska skön.
Och jag är inte dålig i sängen.
Jag är nöjd med den skönhet jag själv en gång har haft.
Och det andra det får jag av drängen.
Men, kanske en liten du sir hjälper till.
Som jag sa har jag mycket i säcken.
Den dag jag brer ut mig för ädlingar skull.
Så skrumpnar jag säkert på fläcken.
Men, hör på mig då.
Mitt trilsknande sto.
Det är faktiskt jag som är kungen.
Och fy för dem lede, då åker han ut.
Jag har hellre hinhåle på kudden.
Se det var besked, det är bäst att jag går.
Sånt tal har jag ej hört på länge.
Förväl då och tack för hans väldiga prat.
Nu går jag och hälsar på drängen.