En kärlekshistoria

Vi möttes i november, jag var ute med mitt gäng
hon följde med mig hem och vi åt frukost i min säng
dan efter gick vi ner på stan och titta på en pjäs
och dela på en grillad korv med boston-majonäs

vi kollade på video, vi såg stalker och persona
hon visade mig foton ifrån Indien och Pamplona
efter ett par veckor tog hon tag i mig och sa:
grabben vet du vad du är den enda jag vill ha

vi pratade och gick på bio och det kändes bra
ingenting var konstigt tills den kvällen då jag sa
"gå på bio, se på foton visst det känns okej
men jag är nog ändå inte särskilt kär i dig."

Hon sprang ner för trapporna med gråten i sin hals
det gick några dagar och vi hördes inte alls
hon bodde i en lägenhen på andra sidan stan
en torsdagskväll så ringde hon och sa: jag är med barn

det följde några dagar av panik och diskussion
allting skulle vägas för och emot vår situation
vi pratade i timmar tills vi började att skrika
vi bråkade i flera dar tills en av oss fick vika

hur det var så lärde jag mig utav alltihop
att människor är varelser som sitter tätt ihop
om man vill bestämma sitt liv själv och ha alternativ
bestämmer man ju ofrånkomligt också andras liv