Sudda Sudda

Det var en gång en liten pojke
Som hade en väldigt dum ovana
Han brukade alltid gå och se så sur och arg ut
Kan du visan om honom, Eva?
Ja, den, ja
Den tycker jag vi tar

Det var en liten pojke som jämt var arg och sur
Han ville inte skratta, det var en trist figur
En dag sa pojkens mamma: "Klä på dig, lille vän
Du får gå ut och leka med Annika och Sven"
Då tog han på sig rocken, men allra, allra sist
Så tog han på sin sura min, så arg och dum och trist

Men då sa mamma:

Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min
Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min
Munnen, den skratta och va glad
Munnen, den ska sjunga "tralala"
Munnen har du fått för du ska tralla
Sudda, sudda bort din sura min

Du får ta och berätta hur det var på morgon, när han vakna

På morgon när han vakna, då var han rar och snäll
Och när han klädde på sig så hördes inget gnäll
Han började med tröjan och skjortan i en fart
Sen satte han på byxor och strumpor ganska snart
Sen tog han på sig skorna, men allra, allra sist
Så tog han på sin sura min, så arg och dum och trist

Men då sa mamma:

Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min
Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min
Munnen, den skratta och va glad
Munnen, den ska sjunga "tralala"
Munnen har du fått för du ska tralla
Sudda, sudda bort din sura min

Men nu ska ni få höra hur det gick med pojkens mamma

På fredag ska man städa, det gör varenda tant
Och pojkens snälla mamma, hon gjorde likadant
Hon fejade i sovrum och trappa och tambur
När kvällen kom var mamma så trött så hon var sur
Då tog hon av sig förklät, men allra, allra sist
Så tog hon på sin sura min, så arg och dum och trist

Men då sa pojken:

Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min
Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min
Munnen, den skratta och va glad
Munnen, den ska sjunga "tralala"
Munnen har du fått för du ska tralla
Sudda, sudda bort din sura min