Finlandsbarn

Jag föddes i det tomrum som ligger någonstans mellan språk och land
Där ingen sänkt en dal, där ingen sköljt en strand
I tusen sjöars längtan, förväntan, såg jag mig som främling ibland
En ivrig tonåringshand, i kläm emellan en brand och ett stormande hav
Som ett vilset barn, som fått nog av stan
Gick jag ensam längst fram, utmed vägen som lett mig dit
Alla gårdagsbarn dom hade stannat kvar
Jag står ensam längst fram, där min himmel blev satt i brand
Vi växte upp i mörkret som färgat våra själar ända sedan fädrens tid
här i skuggorna av vinterns kallaste krig
Då ställde man sig med en fot i diket och med den andra i en skyttegrav
Ingen hade något val, i modernare dar
Då kan vi styra vårt svar
Se dig inte om, för nu finns det inte längre något hinder för dig
det är tid att lyssna på mig.
Det är tid att sluta falla in i vanor där du nöjer dig med det som är "okej"
det är fel mot dig och fel mot mig.
Som ett vilset barn, som har lämnat stan,
går jag ensam längst fram, längs med vägen som tog mig hit.
Alla gårdagsbarn, dom har stannat kvar
jag står ensam längst fram, ser min himmel besatt i brand
Se dig om en sista gång, nu finns det inte längre något hinder för dig
Det är tid att lyssna på mig, det är nu det händer för dig.
Sluta falla in i dina vanor där du nöjer dig med "ganska okej"
Det är så fel mot dig och fel mot mig
Jag går ensam längst fram, utmed vägen som tog mig hit
Alla gårdagsbarn dom har stannat kvar
Jag står ensam längst fram, ser en himmel besatt i brand
Se dig om en sista gång, nu finns det inte längre något hinder för dig
Det är tid att lyssna på mig, det är nu det händer för dig.
Sluta falla in i dina vanor där du nöjer dig med "ganska" okej, det är så fel mot dig och fel mot mig
Tvärtom