Lokki

Till gamla dansbanan på lördagskvällen
uti hemlandets drömfagra bygd.
Vi vandra dit över stigar och hällen
in bland granar och hängbjörkars skygd.
Ja, det var dans uti skogen därhemma,
uti sommarnatt underbart ljus.
I minnet hörer jag spelmännens stämma,
och skogens nynnande, drömmande sus.

Och glammet och skratten i högsommarnatten,
bland pojkar och flickor det vänslas och språkas,
och älskande par här så kärligen råkas.
Ja, det var i ungdomens lyckliga da'r.

Det höres årtag och sång ifrån båtar,
som glida sakta över silverblank sjö.
Det sjunges visor till handklaverslåtar,
det är ungdom från sommarro ö.
Musiken hörs över skogar och vatten,
om hjärtat blir man så drömfylld och vek.
Och toner ljuda i högsommarnatten
och lockar sinnet till kärlek och smek.

Ja, vi var då unga, med kraft kunde sjunga
på visorna vackra så många och långa,
och när ifrån sjön vi till dansbanan gånga.
Ja, det var i ungdomens lyckliga da'r.

Och Dragspels-Hjalmar och Per med sin fela
de stämma upp med en kläm så det hörs.
Och med foten slå takt när de spela
och par om par nu på dansbanan rörs.
Det komma pojkar och flickor i flockar.
Här samlas ungdom ifrån hela byn,
ty melodin ger genljud och lockar
till lördagsdansen i granskogens bryn.

Långkjolarna svängde och blusliven trängde
och huvudschaletten den gled ned på nacken,
och pojkarna tjoa och stampa med klacken.
Ja, det var i ungdomens lyckliga da'r.

Men många år sedan dess har förrunnit,
nu är man gammal med silvergrått hår.
Den gamla dansbanan också försvunnit,
där växer ljungen och vildhallonsnår.
Men melodier jag tycker mig höra,
jag fylls av minnen från ungdomens da'r.
Det viskar dur, viskar moll i mitt öra
om lördagsdansen som då en gång var.

Ej mer hörs kring trakten den hurtiga takten
av gammeldagsdansen, musiken och sången
men minnet än lever från tid som är gången.
Ja, det var i ungdomens lyckliga da'r.