Balladen Om Ernst Georg Johansson Från Uddevalla

Vi kom från blå Atlanten, från havets majestät
Och mötte gula strömmen, som går ut från River Plate
Där, bakom skrov och master på flodens södra strand
Låg staden Buenos Aires, där vi gick nu i land
Jag kan ej glömma staden, som ligger där i dyn
Den luktar majs och hudar och fruntimmers parfym
Som pampasvinden blandar med doft av feberträn
Men kajerna är lagda med sten från Bohuslän

Nu gällde det att dricka, att röka, spela kort
Och även spela tärning på denna fjärran ort
I minnet hör jag ännu hur tärningarna slå
Och falla mellan borden, där mörka flickor gå
Det var helt nära hamnen på krogen Ultra Mar
Jag mötte där en timmerman, som efterseglad var
Han knogade som stallknekt på stadens hippodrom
Han var en uddevallare, Ernst Georg Johansson

Där låg en skjuten ridhäst i rännsten utanför
Vår krogvärd han var mördare och kyparn soutenör
Men allt var här så billigt, och allting fanns att få
Från argentinskt Mendozavin till äkta fransk Bordeaux
Och in genom dörren, som ständigt öppen stod
Kom fjärilar, kom flickor av mörkt och blandat blod
Vid gallerfönstret såg jag, hur Södra Korset brann
Och timme efter timme på denna krog förrann

Men Johansson blev uppsagd, och pengarna tog slut
Då sa han: Fritiof följ mig, vi far på pampas ut!
Han hade lärt sig rida i sina unga dar
Och nu med Georg Johansson på pampas ut jag far
Vi reser oss från bordet på krogen Ultra Mar
Och dricker sista droppen av vinet vi har kvar
Sen krossade vi glasen mot krogens tegelgolv
Och lämnade kvarteret, när klockan den slog tolv

Där gick två lösa hästar vid stadens västra gräns
Och barbacka vi red dem, det vet ni, hur det känns!
Estáncia La Posta - dit var det resan gick
Och där på femte dagen som cowboys jobb vi fick
Men kvinnan, som är användbar till månget ändamål
Hon frestar ofta ynglingen långt mera än han tål
Värdinnans kammarjungfru hon bad mig stiga in
I rummet, där hon bodde, och spela mandolin

Allt var ju så oskyldigt, det var en trevlig kväll
Men dagen efter blev jag utmanad på duell
Gonzales hette mannen, som ville se mitt blod
Och med sin dolk i handen han frestade mitt mod
Strax fick jag nu en rispa uppå min högra hand
Som ännu, när jag festar, syns rodna lätt ibland
Då sprang min vän emellan och ropte: Atención!
Och kniven mitt i hjärtat fick Georg Johansson

Nu flydde alla andra från trakten i galopp
Och ensam satt jag kvar vid kamratens fallna kropp
- "Har du ett budskap, Georg, till Sverige, till ditt hem?"
- "Nej", svarade han stilla, "bekymra icke dem
Men tag min bästa häst, och de pengar, som jag har
Och lämna detta helvete, när jag ej mer är kvar
Och rid till Buenos Aires, det tar dig fyra dar
Och drick en skål för Johansson på krogen Ultra Mar."